Jag har precis lärt mig gå. Om tre månader tänkte jag mig springa en mara.

Det här undrar jag mycket över:

Om man i princip är nybörjare på att åka längdåkningsskidor? Och inte bor i de delarna av vårt land som har snö hela vintern? Eller om man inte ens är särskilt vältränad och i princip mäktar med att springa löptävlingar som är 5 km eller så?

Varför i herrans namn anmäler man sig då till Vasaloppet?

Vasaloppet är nio mil skidåkning. NIO MIL. Det är långa backar, det är spår som har försvunnit för åkarna i de bakre startleden, det är för de flesta skidåkning i 8, 9, 10, 11, 12 timmar... Det är ett kraftprov utan dess like. Varför BÖRJAR man med det loppet???

Vasaloppet måste vara i nivå med att springa ett marathon, tycker jag. Om inte mycket värre, faktiskt. Dubbelt så långt, och om föret är som det har varit för de tävlande den här veckan som är, så är varje stavtag, varje bakhal backe en kraftansträngning. Men hur många gånger hör man någon säga att "Ja, jag är inte van vid att springa någonting alls. Jag sprang en del när jag var liten, och sista jag sprang så var det på semestern för 4 år sen då jag sprang en 5 km-runda. Men nu har jag anmält mig till ett marathon om fyra månader."

Inte ofta, va?

Men när det gäller längdskidåkning och Vasaloppet så är det ofta, ofta man hör folk prata så där, eller läser i tidningarna typ att "ja, jag har aldrig åkt skidor men nu har jag anmält mig till Vasaloppet. Jag ska ta tag i träningen vilken vecka som helst. Kanske till och med köpa ett par rullskidor och ge mig ut lite, så man får ordning på tekniken." Senast i dag läste jag om en sådan, Elin Fjellman på Sydsvenskan som i sin krönika (du kan läsa den här) skrev om hur hon och hennes mamma suttit vid varsin dator när anmälningen till Vasaloppet öppnade och tio minuter senare satt med varsin anmälningsbekräftelse. "Jag har aldrig tidigare åkt något som ens liknar Vasaloppet och jag är nybörjare på skidor" skriver hon. Under hösten hade hon varit ute flera gånger på rullskidor, men det gick inte så bra, för hon tyckte det var svårt. Och idag alltså - Vasaloppet.

Jag kan förstå vikten av att anmäla sig till en stor tävling för att få träningsmotivation (det är ju så jag själv gör med anmälningar till marathon för att hålla löpningen igång). Jag kan också förstå de nybörjare som anmäler sig till Vasaloppet eftersom de tänker genomföra klassikern och därför är piskade att genomföra Vasan (fast faktiskt räknas också Engelbrektsloppet, 6 mil, i klassikern...). Men de kör ofta Öppet Spår där det är lättare att hinna köra innan maxtiden går ut eftersom det inte är lika många människor.

Men dem jag inte förstår är alla de andra som verkar tycka att "det är klart jag ska köra Vasaloppet, det verkar vara en kul grej, något man måste göra innan man dör. Och om alla andra klarar det - varför inte jag?"
Vasaloppsveckan i Sälen/Mora är en enorm folkfest. Jag tycker alla borde uppleva den någon gång i livet. Men Vasaloppsveckan består av många olika skidtävlingar. Om man nu är nybörjare utan någon egentlig vettig träning (och om man inte tänker genomföra En Svensk Klassiker) - varför inte börja med Kortvasan? (3 mil) Eller Halvvasan? Eller TjejVasan?

NIO MIL. Fatta hur långt det är. Varför, varför hoppa på det som allra första skidtävling??? Med enorm trängsel överallt (om man inte väljer Öppet spår). När det nu finns tre mils-tävlingar på samma ställe? I samma spår???