Igår var vi i Käglinge på orienteringsträning. Dit är det inte långt och man behöver liksom inte sova över där. Ändå körde vi husbilen dit, Håkan och jag. För vi att vi ville, liksom.
Det enda vi vill göra just nu är egentligen att åka iväg med husbil på olika små äventyr. Så fort jag kliver in i husbilen så luktar det helg och kul och vi-kan-stanna-var-vi-vill. Men...helgerna nu i september är sorgligt husbilsreseförhindrande. Det är sånt vi bokat in sen länge, i och för sig roligheter som fester och sånt, men man kan inte åka iväg över helgen med husbil om man tackat ja till en fest i Trelleborg exempelvis. När vi lyckligt satt och körde husbil i går kväll fällde Håkan den egentligen rätt otrevliga kommentaren att vi borde säga upp kontakten med alla och tacka nej till allt bara så att vi kunde få köra iväg med husbil jämt. Jo. Men så känns det nästan.
Häromkvällen var vi i Trelleborg (fast inte för fest) (och i den vanliga bilen) och körde förbi färjorna. Oj, vad vi skulle velat ta husbilen där och då och köra ombord och sen kuska runt i kanske Tyskland, Österrike eller Holland ett antal fina septemberveckor. Men nä. Jobbet ska jobbas på, pengarna ska komma in.
Men.
Något husbilskörande och övernattande ska vi väl kunna trycka in någonstans. Och oktober kan vara en väldigt fin månad. Då jäklar. Då ska det helg-äventyras.
Tills dess går jag ut och klappar lite på den då och då så att den inte ska känna sig bortglömd och ledsen och ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar