Jag hade covid i vintras, men hade nästan inga symtom alls förutom det att jag tappade lukt och smak. Smaken kom tillbaka efter några dagar, lukten dröjde längre. Först verkade den också återvända, men bara lite, och sedan ångrade den sig och gav sig av och lämnade mig i en trist värld. Vissa dofter kände jag svagt, andra inte alls. Jag tänkte att det där skulle lösa sig av sig självt, men månaderna gick och näsan vägrade liksom göra jobbet. Så jag började doftträna, för det hade jag läst att det skulle vara bra. Fyra saker luktade jag på morgon och kväll, i tur och ordning medan jag i huvudet försökte minnas hur de egentligen skulle lukta: kaffe, vaniljpulver, kanel och kardemumma. Kaffet kände jag lite, vaniljpulvret ännu mindre, kanelen kände jag nästan som den skulle men kardemumman... tja, jag hade lika gärna kunnat sticka näsan i en skål med sand. Kände ingen lukt av den alls.
Doftträning ska tydligen, för att ge effekt, utföras minst tio minuter på morgonen och tio minuter på kvällen och gärna mer. Fatta hur lång tid tio minuter är att stå och sniffa och sniffa och försöka minnas en lukt i huvudet? Hur jag än kämpade så blev det nog max fem minuter per gång, och så uppstod dessutom samma syndrom som med alla andra borde-göra-en-gång-om-dagen-tar-ingen-tid-och-är-bra-för-dig-aktiviteter (tandtråd, knipövningar och sjukgymnastiska övningar faller också in i denna kategori): jag gjorde doftövningarna flitigt i någon vecka. Började "glömma" dem vecka 2 och i vecka 3 inföll de kanske en gång på tisdagen och någon gång på torsdagen. Ändå hade jag mage att påstå att "har testat doftträning men det fungerar inte för mig".
Så kom blommornas och gräsets och naturens tid. Skulle jag känna syrendoft? Ja! Det gjorde jag! Fast bara svagt, om jag drog in doften så jag nästan svimmade av ansträngningen. Kände jag liljekonvaljerna som vi har i trädgården på baksidan? Nope. Lika lite som kardemumma. Kände jag doften av vått gräs? Nja, kanske. Och så där höll det på.
Tills jag fick vaccination nr 1 - då kände jag plötsligt att fler dofter var tillbaka för mig. Eller var det inbillning, bara för att jag så gärna ville känna dem? Nej, det var nog så, för när jag sedan fick vaccination nr 2 i början av juli så kom faktiskt mitt luktsinne tillbaka. Inte pang bom men sakteliga. Och nu tycker jag att jag känner det mesta, faktiskt även kardemumma (fast inte helt och hållet).
Fatta hur lycklig jag är! Fatta hur jag går och sniffar på allt, bara för att jag kan!
Och, det är mycket på grund av detta som jag nu plötsligt i mitt liv (som jag skrev om igår) ville införskaffa en ny och fin parfym. Bara för att jag kan känna goda dofter igen! Jag och Lisa åkte alltså till Emporia igår, och så stod vi där på Kicks och sniffade (med hjälp av den unge mannen som jobbade där) oss igenom ett antal goda dofter. De bästa fick vi sprayade på armarna för att de skulle sätta sig i huden. Det blev så klart alldeles för bra, och jag kände mig som en vandrande parfymbutik resten av kvällen. Men ändå fick vi (eller, alltså mest jag, som återfödd luktare) inte nog av all detta väldoftssniffande, utan vi drog in på Bodyshop och sniffade oss igenom sortimentet där. OCH sen in på Rituals och sniffade vidare. Jag blev nog nästan hög. Eller åtminstone yr i huvudet. Men fortfarande väldigt, väldigt lycklig att jag kunde göra det här.
Jahaja. Vad blev det för parfymer inköpta, då? Hittade jag "doften av solbränd hud"? Njae, inte riktigt. Men jag tror jag är nöjd. Jag har, ärligt talat, inte vågat prova den alls idag eftersom jag måste återhämta mig efter gårdagens doftknarkeri. Jag köpte Tom Fords Metallique. Och Lisa valde till slut Aqua Allegoria Flora Salvaggia från Guerlain.
Och så blev det fika på Joe the Juice, och en bra kväll på det hela taget (förutom när vi höll på att dränkas och köra vilse på yttre ringvägen pga Störtskur Magnifico Grande - vi fick banne mig ligga och krypa i 50 km/h).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar