Om borde

Här sitter jag och har precis gått på semester, och håller de kommande sex veckorna som ett ömt litet fågelägg i mina händer.

Jag vill göra roliga saker och saker jag själv mår bra av. Jag vill inte stå uttråkad inne på Biltema eller Ullared eller vid kön till provhytterna i klädaffären på något köpcenter eftersom vi har kompromissat och gjort något som "alla" kunde vara OK med. Jag vill inte stampa runt här hemma irriterad över att ingen annan ser det som borde göras här hemma och vara den som tjatar och tar tag i. Jag vill överhuvudtaget inte ägna min semester åt "borde". "Borde" ska jag försöka trycka ner i något djupt hål och glömma bort. Resten av året är fyllt av "borde" och "måste" och "hinner inte" så de här lediga veckorna ska jag ägna åt nuet. Ska.

Och jag har så svårt för det. Så svårt att sitta i stolen i det underbara uterummet med boken och göra bara det utan att samtidigt ha det där gnagande i bakhuvudet och magen: borde ju absolut dra upp lite ogräs. Borde verkligen, herregud verkligen städa kylskåpet och köket och bokhyllan och under sängen och alla andra ställen som smuts samlats i hälsovådliga mängder de senaste tjugo åren. Borde skriva i bokbloggen. Borde bli färdig med kulturkolloinlägget. Borde ut och springa. Borde öppna den här bloggen och skriva lite finurligheter så att folk (mamma) inte tror jag har somnat in. Borde köpa en ny soffa. Möblera om. Borde dutta med krukväxterna. Borde gå igenom alla recepthäften från City Gross matkasse vi fått de senaste 3-4 åren och bestämma om något ska sparas. Och borde förstås gå igenom alla lösa recept som har sparats och organisera in dem i pärmar. Borde skicka iväg foton att framkallas till fotoböcker. Borde... jag har en hel lista i min telefon på allt jag borde.

Screw that.

För under den listan har jag en annan lista, som tar upp allt det jag vill göra. Där står sånt som "vandra", "läsa", "testa nya rabarberkakor", "spela datorspel"... och jag kan förstås tilägga "sitta i vacker natur och glo".

Och jag vill låta dessa sex kommande veckor fyllas av det på den undre listan. Det jag vill göra. Och jag behöver inte anpassa mig så mycket efter barnfamiljsbehov längre, för barnen drar iväg och gör det de vill göra.

Jag ska åka iväg, så mycket jag bara kan. Det är det bästa sättet för mig att ta det där "borde" och trycka ner i ett svart hål. Att vara någon annanstans. Så igår satt jag och planerade vandringar och bokade campingar. Det är jag och husbilen. Först till Kalmar några dagar. Kanske Blekinge. Sedan Österlen. Sedan hem lite och plocka upp oäkte maken, för då går han på semester och vill följa med, så vi åker till Västervik och orienterar lite. Kanske Fårö. Kanske vidare uppåt landet. Kanske han åker hem och stänger in sig bakom rullgardiner för att spela datorspel - men då åker jag vidare själv. Jag törs.

Och jag vill inte låta det där jämra "borde" ha sönder min semester.