- Håkan, är den här husbilen högre eller lägre än 3,5 meter? För den här genomfartsleden genom Halmstad tänker uppenbarligen gå under nån jämra bro med den begränsningen.
- Eh. Den är nog lägre. Den är ju något lägre än vår förra husbil som väl var 3,10. Tror jag. Eller var den det? Den är nog lägre. Chansa!
Den glasögonförsedda känner sig inte alls lugnad av detta, går först på toaletten (det är SÅ bra att ha en husbil med sig för en sån som hon), dricker lite vatten och letar sedan upp registreringsbeviset för husbilen ifråga. (Vilket säkert hade varit smartast att göra direkt, men det sitter liksom i ryggmärgen efter 30 års o-äktenskap att i alla trångmål ringa Håkan först.) Registreringsbeviset berättar med trygga siffror att husbilen är 2,95 meter hög, så den glasögonförsedda backar elegant (hehe... är det någonsin elegant med 7 meter fordon med påhängda cyklar där bak?) runt bilen, kör tillbaka till genomfartsleden ifråga och kör modigt under den låga viadukt det handlar om.
Temat för helgen verkar nämligen vara "gör-allt-det-där-du-annars-är-rätt-skiträdd-för-att-göra-ensam". Jo, för jag tänker att den här sommaren ska jag och husbilen göra en hel del utfärder på egen hand. Och då kan jag inte gå runt och oroa mig för allt det där som jag då inte bara kan lasta över på oäkte maken. Köra in med åbäket på macken och tanka, till exempel. Det gjorde jag också idag. Ja, såklart vi har varit med husbil på macken förr, väldigt många gånger... men jag har aldrig gjort det på egen hand, och fasen vad stor den är när den ska in där mellan bensinpumparna. Manövrera in den på campingplatsens smala vägar, in på rätt campingruta, rätt position, få den att stå rakt med hjälp av klossar under hjulen. Ansluta den till ström med rätt kablar. Jag har gjort detta förr, men känner mig fortfarande osäker. Backa med den. Köra om långtradare med den på motorväg. Köra på smala vägar med den (och få möte).
Allt detta har jag gjort idag och igår, och måste göra många fler gånger eftersom jag tydligen är så överväldigad av det att jag måste blogga om det...
Jag har bokat en hel vecka i juli för mig och husbilen på Tobisviks camping norr om Simrishamn. 7 nätter. Jag ska läsa, jag ska vandra på Skåneledens etapper som går förbi där, jag ska äta frukost på stranden. Jag ska bara vara. Oäkte maken får gärna ansluta då och då, likaså dottern, (sonen vägrar all husbil) men det är nog bara jag i familjen som kan tänka mig att vara på en plats så länge utan att det någon orientering i närheten som aktiverar. Det ska bli jätteskönt!
Annars har förstås gångna veckan handlat om studentfirande. Lisa var nöjd med sin dag, och har aviserat att hon nu ska gå in i någon typ av identitetskris ("jag vet inte riktigt vem jag är när skolan har slutat?"). Hittills har identitetskrisen tagit form i att hon tar långa sovmorgnar, letar efter en lämplig ny dator att köpa samt läser fan-fiction (på min dator) utan att ha dåligt samvete för att hon egentligen borde göra något annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar