Påskäggsjakten anno 2018

Klart ni vill ha en rapport från den LGska påskäggsjakten även i år? Klart ni vill! I år blev den episk...!
1. Episk som i "meh! mamma! hur kan du ens inbilla dig att vi ska komma på det?? Då ska vi ju behöva tänka som dig, ju? Och det gör vi inte. Hur många timmar av vårt liv ska vi lägga på det HÄR?". Fast... det SKA ju vara påskäggsjakt. Så är det bara. Och andas jag något om att sluta med den traditionen så blir det proteststorm från de små telningarna.
2. Och episk som i att jag och Lisa förra året åkte till London över påsk och därför gjorde jag ingen påskäggsjakt åt barnen då utan sparade mina krafter till att bli extra klurig i år. Istället gjorde Erik förra året en påskäggsjakt till sin pappa. Och det ledde nu till att årets påskäggsjakt blev...
3. ...episk som i att den blev två. Först den som jag ordnade för Erik och Lisa. Och sen den som Erik och Lisa ordnade för Håkan och mig. Vi fick också leta och klura! (och det var skitsvårt)

Först skulle barnen leta. De fick först, i vanlig god ordning, en ledtråd som när de klurade ut den ledde till nästa ledtråd, och till nästa, och så vidare. Det kunde vara "A World Full of Blues" där ledtråden satt på skåpet med alla Håkans smurfar (fast barnen trodde det handlade om musik) eller "Alltid 5 min före för att vara på säkra sidan" (vilket var köksklockan, men barnen letade på Lisas cykel...). Sedan en tvådelad gåta där svaren var två olika garnändar, och garntrådarna ledde till två olika skattjaktslistor. Varje upphittad sak på listorna gav sedan en bokstav, och bokstäverna bildade ord, och de två orden som de till slut fick ledde till en bloggpost där jag skrivit in en ledtråd till var äggen fanns... Först försökte barnen lösa vilka ord det var utan att hitta alla skattjaktsprylar (de ville INTE hämta "en död spindel i valfri storlek" och tyckte det verkade krångligt att på kort varsel få fram "två chokladbollar" men fick till slut ge sig och producera fram de begärda sakerna.

Låter det krångligt? Jadå, klart det var. Och långsökt? Absolut - vissa ledtrådars lösningar var mer långsökta än 10-poängsnivån i På spåret. Men... efter dryga två timmar hade de stackars tonåringarna hittat sina ägg fyllda med oförsvarbara mängder godis.

Sen var det alltså min och Håkans tur att leta. Och barnens ledtrådar tvingade oss till en hel del googling och klur och rivande i hårbottnar och stirrande på varandra. Ta till exempel "Tomorrow Never Dies 0.33.26"?? Jo, det är ett citat som kommer vid just den tidpunkten i just den filmen, och citatet är själva ledtråden... (vi löste det). Eller ett annat citat från Monty Pythons Quest for the Holy Grail, det om en visst monster som lever i en håla där det ligger travar med människoben utanför. Vi fattade (förstås) att det handlade om en mördarkanin, och gick upp till Eriks morgontofflor, kaniner i storlek 47, där ledtråden satt fastklistrad under ena sulan. Eller "Där Newton tillbringade sitt första år". Vi googlade, och googlade, och googlade igen men hittade inget särskilt med den plats i England där Newton var född. Men... han låg ju i en vagga? Och Erik har en sån där stressgrej på sitt skrivbord, med kulor som ska svänga mot varandra, en "newtons vagga". Där!

Till sist hade även vi fått slita våra hår färdigt och hittade våra ägg. Och de var fyllda med precis de sorters bästa godis vi gillar: gelegodis och mängder med snusklubbor till Håkan, och så förstås ostbågar och fin lakrits från Lakritsroten till mig. Bästa barnen!

Sen, när vi alla ätit godis så vi mådde lätt illa? Då åt vi fondue. Och fondue är numera inskrivet i den LGska traditionslagen som Det Vi Äter På Påskafton. Så det så.