Fredagskväll i uterummet. Ett glas vin, en bra fantasybok, en skål med chips (de blev kvar efter middagen, annars hade det förstås varit ostbågar)(ja, jag KAN äta annat än ostbågar)(faktiskt), dörren utåt öppen så att koltrastarna och den fina aprilkvällen kunde höras och kännas ända tills det blev mörkt och jag fick gå in. Jag kände livet i mig. Jag läste lite och satt i stället mest och bara kände efter hur skönt allt var.
Det här är från kvällspromenaden vi tog i skymningen på lördagskvällen, Lisa och jag. Det var precis så fint och mysigt och bra som det ser ut som på bilden.
När man får barn med bara två års mellanrum så får man vara beredd på några saker. En del saker är bra, andra är lite jobbigare:
- Du har två barn med blöjor samtidigt. Ibland kan det kännas som att du bor vid skötbordet.
- Du kommer efter ett tag (det går så himla vansinnigt skitsnabbt dit så det är inte klokt) att ha två barn som övningskör ungefär samtidigt. Detta innebär varje helg "kan vi övningsköra idag?" från två håll. Detta innebär också stor påfrestning på dina nerver.
- Du kommer med stor sannolikhet ha två barn som läser ungefär samma kurser på gymnasiet ungefär samtidigt, och faktiskt kan hjälpa varandra med dem. Eller avskräcka varandra från dem.
- Du kommer under ett antal år ha två tonåringar gömda bakom varsin stängd dörr, varifrån det kommer diverse läten du får anta hör till den allmänna utvecklingen.
- Du kommer under ett antal år tömma diskmaskinen typ tre gånger om dagen, köpa mjölk och bröd så det räcker till en mindre stad, ständigt ha slut på kakor och ha en ständig undran över varför varmvattnet tycks ta slut så fort.
- Du kommer att tvingas höra ständiga, ständiga klagovisor över hur bandbredden inte räcker till, att "xx 'tar' allt internet" och att det är en livsnödvändighet att följa XY och NN's kanaler på youtube och att "klart jag måste kolla på film via datorn" och annat sånt. En grundförutsättning för att ha två nästan jämnåriga tonåringar bör alltså vara: bo i område med fiber. Vilket vi inte gör. Hur dumma var inte vi i vårt val av hus och liv och så vidare??
- Nå, nu var det helgen jag skulle skriva om här, och ingen dokumentär om Livet Med Tonåringar... så vidare:
Det här är från Lisas och min vitsipps-safari i Torup på söndagen. Vi försökte ta en selfie med självutlösaren på telefonkameran, men det blev... eh... mindre bra. Så här är våra foträta skor i stället. Och vitsipporna.
Det här är Mew. Ni som spelar Pokemon Go fattar. Det har tagit mig låååång tid att fånga Mew. Många raider, mycket slit för att få till en "excellent curve ball", många suckar när alla tråkpokemon jag fångade INTE var Ditto. Men totalt: det var himla kul att ha ett quest att göra i spelet, något att sikta mot. Hoppas det kommer flera! Överhuvudtaget har det varit mycket pokemonspelande på sistone, med event som gjort att jag har gått extra många promenader. Det är så mycket win-win med det! Återigen: ni som vet och bryr er, ni vet och bryr er. Ni andra har säkert slutat läsa just det här stycket för länge sen :)
Grejen var att det sista jag skulle göra i mitt quest för att få avsluta var just att få till den där excellent curve ball. Och det fick jag mitt i min och Lisas vitsippepromenad i Torup. Så om någon annan var ute i skogen just då och hörde någon medelålders bibliotekarie joddla helt okontrollerat: det var jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar