Nå - vad hände med de där megafonerna i en ring...?

Egentligen hade jag tänkt ägna det här inlägget åt luciatåg jag minns, från dem jag själv gick i som barn eller tonåring i olika körer, över barnens gullegullegulligaste luciatåg på dagis (Erik fick sitta hos fröken pga läskigt...) till det finaste jag sett de senaste åren och dagens nior på skolan där jag jobbar (de sjöng entusiastiskt i alla fall). För att göra detta bläddrade jag tillbaka till tidigare inlägg här i bloggen, och råkade läsa ett där jag skrivit om en av sonens alla omöjliga frågor. Den här funderade han alltså på i december 2012:

"Mamma? Vad tror du händer om man tar tio megafoner och lägger dem i en ring så att tratten liksom pekar in mot nästa megafons mikrofon? Då måste ju den sista megafonen ha förstorat ljudet så att det hörs över hela världen? Väl? Och vad händer med ljudet - går det runt och runt i ringen för evigt?"

Nu har det gått fem år, och herrn ifråga har hunnit inhämta en hel del mer naturorienterande kunskaper. Nu tänker jag som ett experiment fråga honom den här megafon-frågan ikväll, och se om han har något bra svar själv, till sig själv som trettonåring liksom. Återkommer alltså! (förhoppningsvis...)