18-åringens rätt trista svar till 13-åringen

Jag skrev igår om hur jag skulle fråga sonen om han nu kunde svaret på den fråga han själv ställde när han var tretton och fantasin inte kände några gränser. (alltså den här: "Vad tror du händer om man tar tio megafoner och lägger dem i en ring så att tratten liksom pekar in mot nästa megafons mikrofon? Då måste ju den sista megafonen ha förstorat ljudet så att det hörs över hela världen? Väl? Och vad händer med ljudet - går det runt och runt i ringen för evigt?")

Det kunde han. Och verkligheten är, som jag som sedan länge bliven tråkig vuxen vet, oh så mycket tristare än en trettonåring kan tänka sig. Så nej, om man lägger megafoner i en ring så kommer de tyvärr inte att förstärka ljudet oändligt. Erik svarade (via messenger) så här:

Men jag fick ju också en länk till ett youtubeklipp av honom, till hur Bart i the Simpsons experimenterar med precis samma tanke:



Jag hejar på Bart Simpson. Det är därför jag älskar tecknad film (och böcker, särskilt fantasy) - ingenting är omöjligt. Allt kan hända. Man bara... beskriver det, liksom. Och låter fantasin flöda. Precis som trettonårs-Erik gjorde.