Djurliv

Jepp, jag veeet - det var länge sen, och jag har fått vissa påstötningar från somliga av er, kan vi väl säga. Lever vi ens längre i Vismarlöv? Och om vi gör det - varför skriver jag inte om det???

Jag skulle kunna skriva ett antal romaner om vår internetuppkoppling som länge har fungerat uselt och just nu inte funkar alls. Men det är så himla tråkigt att läsa för utomstående? Särskilt som det nu är utlovat ledningstekniker och grävare (ja, faktiskt, så illa är det tydligen) som ska åtgärda alltihop typ nästa vecka. Livet är alltså på väg tillbaka till mina hårt prövade barn (mamma! jag behööööver internet! för läxorna, fatta!) och min hårt prövade oäkte make. (förstå att det inte går att spela World of Tanks utan nätuppkoppling, förstå det och känn sorg)

Jag skulle också kunna skriva om hur den där så länge väntade och hotande anslutningen till kommunalt VA faktiskt äntligen skedde förra veckan, och att det skedde UTAN PROBLEM. Ja, trädgården var full av grävmaskin, hål och jordhögar, och ja, det kändes läskigt med ett schakt genom uterummet. Men allt grävande, el- och rördragande och anslutande skedde under arbetstid när vi inte var hemma, och på kvällarna hade vi vatten, avlopp och el i full gång. Och så efter bara tre dagars jobbande kom vi hem och grävmaskinen var väck, alla hål igenfyllda, matjord utlagd (och krattad!), kristallklart vatten kom snällt rinnande från kranarna och bajs och diskvatten verkade försvinna iväg till de rätta platserna via de rätta kanalerna. Allt funkade och allt var äntligen klart. 

Alla som känner mig vet hur skönt jag tycker det är, vilken lättnad och vilken anledning till att fira (vi gick på Pinchos!)

Men - det var ju inte det jag skulle skriva om? Fast nu blev det en roman om det ändå. Nu vill jag skriva om djurlivet. Eller i synnerhet djurlivet runt Vismarlövs bygata 12. Där kan man just nu skåda:

- ungefär miljoner småfåglar som tycker att mitt tilltag att beså hela tomten med gräsfrö är ungefär det bästa som hänt sedan Angry Birds slog igenom som tidstjuv. Nam! Namnamnamnam....!
- sisådär triljoner fluglarver som varannan vecka gör storstilad comeback i soptunnan. När sopbilen varit här och tömt spolar jag tunnan och tänker att de ska ha försvunnit. Sedan kommer matavfallspåsarna, sedan steker solen som om det vore juli och inte fanns någon morgondag, sedan kommer fluglarverna krälande. Det jag undrar är varför inte fåglarna kan upptäcka dem istället för gräsfröna?
- 1 styck vitlurvig samojed som vaktar alltihop på ett mycket plikttroget sätt från grannens garageuppfart. (ok, han blundar lite men det är absolut inte som han sover och är ouppmärksam. Nejdå, han har total koll på allt.)