Gräset gror!
Hela trädgården blev ju uppgrävd och begravd i jord och grus i och med anslutningen av det kommunala vattnet och avloppet för några veckor sedan (och det gigantostora grävandet när hela byn anslöts i vintras). Men nu ska det inte grävas mer och jag ska anlägga om vår trädgård. Det låter stort och pretentiöst, men jag tänkte att när allting ändå var typ förstört kan jag göra om och göra nytt när det ändå måste lagas.
Först sådde jag dock nytt gräs över hela härligheten. Det är inte helt säkert att jag ska ha gräsmatta över hela tomten sen - det blir nog mer stenläggning och större rabatter - men för att inte bara ha jord och ogräs nu och över vintern så började jag där.
Och nu gror det! Pigga små ljusgröna strån som letar sig upp överallt, och trädgården ser helt plötsligt mer hoppfull ut med en sky av grönt över sig. Det där tunnelseendet jag har använt mig av när jag har passerat trädgården det senaste året kan jag nu lägga av med. Det växer! Det ska bli fint! Jag ska plantera! Och jag SKA hålla det ogräsfritt! (positive thinking...)
Vattnet är kristallklart!
Det är så självklart för så många, det där (men så absolut inte självklart för stora delar av världens människor...) - att få klart, gott vatten bara genom att vrida på en kran. Visst, vi har druckit av vattnet förut när byn hade egen gemensamm brunn (och sällan varit sjuka)(kanske just därför? en viss skitighet i vattnet gav oss motståndskraft?), och smaken vande man sig vid. Men det är rätt trist att alltid ha gult, gulbrunt eller helt brunt vatten. Sätta fram vatten i en karaff på middagsbordet? Not so fräsch. Tappa upp ett bad och försänka sig i något som mest ser ut som lervatten eller kiss? Tja, det går åt en del badskum och badbomber för att höja mysfaktorn då. Öppna toalocket och undra över om vattenfärgen betyder att föregående besökare inte har spolat eller om det är dagens aktuella färgval för bybrunnen? Blä.
Men nu? Kristallklart! Rent! Fröjd!! Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar