Rondellkärlek

Ni vet den där rondellen i Klågerup som jag har förklarat min kärlek till vid ett flertal tillfällen i den här bloggen? Så här års är den så extra bra att den får en sådan som mig att göra fnoskiga saker.

Nämligen är det så att någon kommunanställd under planeringsarbetet fick ett ytterst begåvat infall och bestämde att det skulle sättas lökar över hela den där rondellen. Och bara krokusar. I färgfält. Det första året hann de inte ta sig så värst, men nu... oj vad det är vackert! Det är så vackert att det får en att köra vidare till jobbet med ett leende på läpparna varje morgon. Tänk att någon kan få en så bra idé!

Och den fnoskiga saken jag gjorde idag var att stanna bilen, gå ut och fota hela härligheten. ("nä, mamma, du gjorde inte det, va? Säg att du inte gick ut och ställde dig att fota rondellen? Mamma! Du är bara såååååå pinsam... Var det någon som såg dig?") Den här rondellen är en praktsak. Den ska förevigas.

Först när man närmar sig med bilen ser det ut som om det ligger snö på kullen där framme:

Men när man kommit helt nära så ser man ju att det är vita krokusar.

Kullen är delad i fyra fält, så nästa när man svänger runt i rondellen är alltså de lila krokusarna:

Och sen, när jag promenerade tillbaka till bilen? Då hittade jag den här lilla gullisen, som jag givetvis också var tvungen att lägga mig på knä och fotografera. Landin-Grubbska äran var liksom redan körd, tänkte jag. Och jag älskar tussilago.