Vårt rum låg på 29:e våningen, och det kändes som att vi kunde se halva Berlin. Precis utanför vårt fönster löpte två märkliga vajrar, och vi skojade om att det säkert var de vajrarna som gav hela huset stadga om det blåste.
Men ganska snart nästa morgon (vi kom dit på fredagskvällen när det var mörkt) så fick vi reda på vad de där vajrarna var bra för. Vi låg och dåsade i sängarna efter den stadiga hotellfrukosten när det plötsligt med ett oooooooaaaaaaaaaaaaAAAAAHHH-skrik föll en människa utanför vårt fönster.
Men herregud! liksom. Hade vi sett och hört fel? Turist med för stor inför-maraton-ångest? 9-11?
Nej, nej. Där föll en människa. Och efter kanske fem minuter föll EN TILL!
Förklaring: högst upp på Park Inn-skrapan finns det en fast anordning för base jump. Ungefär som bungy jump fast man kastar sig ut ifrån höga hus, iförd säkerhetssele fäst i något slags starkt gummiband.
Och de där vajrarna? De var en del av den där base jump-anordningen.
Så det fortsatte att falla människor utanför vårt fönster. En del tysta, en del gallvrålandes. Väldigt märklig känsla.
Man kunde köpa biljetter i foajén till det där. Det kostade ungefär 50 euro. Men vi tyckte det var tillräckligt spännande att springa maraton, så vi sparade de pengarna till Border Shop i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar