Husmoderns vardag del 57 - att laga handdukar

Husmodern stirrar på högen av handdukar av olika slag som saknar hankar. De stirrar luddigt tillbaka på henne. Husmodern suckar.

Tid går.

Husmodern förbarmar sig en ledig dag över handdukshögen. Lång tid har passerat. Den understa handduken har legat där i många år. Kanske en livstid. Husmodern rotar fram symaskinen från dess undangömda tillvaro längst bak i garderoben, bakom datorskärmar och annat grejs som kan "vara bra att ha". Husmodern kånkar ner symaskin, handdukar och sylåda nerför trappan med fara för sitt eget liv (varför gå två gånger? bäst att skynda sig när nu handdukslagarinspirationen har slagit till)

Husmodern inventerar sylådan. Konstaterar att bara svart bomullsband finnes. Det står säkert i husmorslagen att man ska använda bomullsband i samma nyans som handduken när hanken lagas, och om inte samma nyans finnes så åtminstone vita bomullsband. Men denna husmorslag har just denna husmoder brutit så många gånger mot att hon känner att ännu ett brott nog inte gör vare sig från eller till när hon någon gång i framtiden står inför husmorsguden och ska dömas. (va? inte krusat örngottsbanden? Aldrig bonat ett golv? Aldrig kokat sylt eller saft? Och....vafalls? Köpt färdig potatisgratäng??? Tusen år i skärselden, marsch pannkaka!)

Husmodern tar av höljet på symaskinen. Sätter sig och stirrar dumt på den en ganska lång stund eftersom hon totalt har glömt bort hur man trär en symaskin. Pillar lite med tråden en stund och låter sedan händerna komma ihåg av sig själva.

Inte så svårt, förstås.

Husmodern funderar lite till och kommer på hur man ställer in sicksack-söm på symaskinen. Trampar igång symaskinen (jodå, den är elektrisk men pedal finnes förstås). Symaskinen låter som om den höll på att dö. Tänk valross i kläm mellan Titanic och isberg så har ni ljudbilden. Husmodern tycker att symaskinen är lite kinkig - så himla länge sen var det väl inte sedan den fick service? Eller har den någonsin fått det, egentligen? Äsch, det är ju inte som att den är överarbetad. Kinkig är den. Hon trampar lite hårdare på pedalen, och symaskinen stånkar igång stygn för stygn samtidigt som den brölar värre än en ko i sjönöd.

Efter en stund kommer symaskinen ihåg att den är just en symaskin och inget animaliskt. Den lugnar sig och börjar sy. Husmodern kommer ihåg hur man gör för att sy. Och det är ju inte så svårt.

Ungefär femton minuter senare har alla handdukarna snygga (nja, svarta) och prydliga hankar.

Kan husmodern möjligen ta tag i den där högen lite tidigare nästa gång?