Skrivit bok - check!

För ett par år hade jag två saker jag ville göra här i livet. Den ena var att springa ett maraton. Den andra att äntligen skriva en hel bok.

Förra året sprang jag min första mara, och för ett par veckor sedan sprang (nåja, kröp, kravlade och ilskades mig igenom) jag min andra.

Och igår?

Då skickade jag iväg manus på två (!) böcker till ett par olika förlag.

Nu kan alltså ålderdomen komma - jag är fullt nöjd med vad jag åstadkommit.

Jag ser ganska nyktert på det där med om böckerna kommer att ges ut. Jag VET hur många manus som skickas in varje år till bokförlagen, och hur väldigt, väldigt få det är som antas, och av dessa som antas hur extremt få böcker det är som faktiskt är bra och som säljs och lånas ut. Men det här känns mer som en ego-grej. Jag har äntligen gjort det som jag drömt om i ungefär 40 år eller så - jag har faktiskt skrivit en hel bok och blivit så nöjd med den att jag har skickat iväg den till ett förlag. Och det är lite som att spela på Lotto eller köpa en Trisslott - spelar man inte kan man inte vinna. Skriver man ingen bok så kan man heller inte få någon bok utgiven.

Riktigt länge har det där gnagt i mig, att jag borde och kunde göra detta. Jag kan ju skriva, jag är ju duktig på det?! Men det är inte riktigt samma sak att skriva käcka blogginlägg och roliga mail till arbetskamrater som att få ihop en hel bok som tål att läsas av andra. Jag har börjat på ett antal böcker, men mest fått ihop mängder med ord som jag sedan med en suck stoppat undan i datorn. Jag har författat galet roliga scener, och beskrivit den ena festliga karaktären efter den andra - men jag har inte fått ihop det till något helt. Och så har det fortsatt att gnaga mig, det där att jag borde kunna skriva. Att jag borde få till ledig tid för att kunna sätta mig och komma igång ordentligt. Jag har väntat på FÅ sån tid, jag har väntat på Den Viktiga Inspirationen. Och jag har grämt mig för att livet bara rasslat förbi i 190 utan att jag fått till något överhuvudtaget.

Men - i höstas. Då tog jag mig tid helt enkelt. I det som kallas NaNoWriMo som vem som helst kan delta i. NaNoWriMo betyder National Novel Writing Month, och är en skrivutmaning där man ska skriva kvantitativt. Målet är att uppnå 50 000 ord på en månad (november). Det finns inga priser och det är ingen tävling - det är enbart för att få sig själv att släppa alla skrivkramper och nojor och bara skriva på. Och si - det fungerade! Jag skrev inte 50 000 ord, för så lång är ingen barnbok. Och det är barnböcker jag vill skriva. Men jag skrev en kapitelbok, tänkt för barn mellan 7-9, och så skrev jag ett antal kortare kapitelböcker som var tänkta som fortsättning på den där första.

Året som gått sedan dess har jag skräckslaget betraktat mina manus, och så skrivit om, skrivit om och redigerat och redigerat. Flödesskrivande är bra - men det blir en ofärdig textmassa som måste arbetas med ordentligt.

Och igår postades äntligen två manus. Det är banne mig inget annat än en gigantisk milstolpe i mitt liv, det. Ungefär jämförbart med när jag och Håkan bestämde oss för att det var dags att skaffa barn. Manus är postat. Nu kan vad som helst hända.

Troligen händer i princip ingenting - men jag har åtminstone försökt. Jag HAR skrivit en bok. Två böcker!

Yej!! Är mycket stolt nu.