Klågerupskolans bibliotek, 23 juni |
Hemskt obehagligt och riktigt trist.
Som väl var fick vi effektiv och omedelbar hjälp. Glasmästaren kom och bar bort fönsterbågarna med de krossade glasen, och satte på eftermiddagen in dem igen, nu med hela glas. Städpersonalen kom och städade effektivt bort allt glassplitter samt dammsög min stolsits så att jag inte behövde få min ömtåliga rumpa genomborrad med glassplitter. Allt fungerade bra.
Men det känns så otryggt! Detta var tolfte tillfället (sa min rektor) av skadegörelse på skolan sedan början på maj. Det är fönster som krossats, brevlådor som demolerats och träd som fått barken avskalade. Det är så fruktansvärt onödigt och trist. Och vad är det alltså som säger att det inte kommer att hända igen?
Det var knappt jag vågade gå runt hörnet mot biblioteksingången i morse, för vad skulle möta mig idag, då? Fler krossade fönster? Ännu en vajer runt handtagen på dörren (som det var i fredags, en vajer som fick klippas upp med bultsax), kladd på handtagen, mer matrester??
Nej då. Idag var allt helt och fint.
Men på fredag går vi på semester och biblioteket stänger helt i tre veckor. Det kommer att finnas personal kvar på skolan under den tiden - men det känns ändå jobbigt att lämna stället. Vad finns kvar av biblioteket när vi kommer tillbaka i augusti? Av skolan??
Klågerupskolan i slutet på juli??? |
Det är för bedrövligt, det är vad det är! Vad är det för människor som "roar" sig med sånt här, vad är det för fel på dem? Jag säger som en viss präst sa en gång när hans cykeldäck var som såll efter att han hade cyklat i glaskross på cykelvägen: "Det är skitmänniskor som håller på med sånt här,upa-människor!" (utan personligt ansvar)
SvaraRadera(M)
Både upa- och skitmänniskor. Känner mig så frustrerad - hade både velat ta dem på bar gärning...och inte. Det hade varit läskigt.
SvaraRadera