Det är Brinks vita färsksaltade saltgurka som ligger på leverpastejen. Den köper man i Östergötland. Här i Skåne kan man oftast bara köpa två sorters saltgurka: Felix skivade saltgurkor och Felix hela saltgurkor. Sorgligt är vad det är. Så varje gång vi kör igenom Östergötland av en eller annan anledning så ska jag nödvändigt in på någon stormarknad och bunkra saltgurka.
Det är en grej från barndomen, det där. Jag är född i Östergötland, och har släkten i Östergötland. Och i Östergötland äts det väldiga mängder saltgurka. Vi flyttade till Kalmar när jag var ca 3 år, och i Kalmar fanns det inte saltgurka att köpa (nej, inte ens Felix på den tiden). Varje gång vi åkte till mormor och morfar, eller kusinerna, eller farmor och farfar så fanns den där på middagsborden: saltgurkan. Vit eller grön, men obligatorisk. Man köpte den spannvis, och så stod spannarna i källaren eller skafferiet och hämtades upp som en självklarhet. Och jag, från saltgurklöseland, var helt fascinerad. Tänk att ha hela hinkar av denna fantastiska föda i källaren!
Det är klart att mamma (som förstås också kommer från Östergötland) lade in saltgurka själv när det nu inte fanns att köpa. Och visst, de var väl OK. Men inte som de där från de östgötska spannarna.
Så nuförtiden får jag mest klara mig med den där Felix. Samt ha högtidsstunder när vi har varit i Östergötland.
Är saltgurkor en anledning till att flytta till en annan stad? Nej, vi har inga planer på att flytta, men ibland leker vi med tanken att "man skulle flytta till Norrland för tänk vilket fint hus man skulle kunna få för lite pengar där" eller "man skulle flytta till mellansverige för tänk vilka fina orienteringsskogar det finns där" eller " man skulle flytta till Dalarna eller så, för tänk vad kul det hade varit att självklart kunna åka längdåkning som träning på vintern". Nu lägger jag till att "man skulle flytta till Norrköpingstrakten, för tänk vad många saltgurkor vi skulle kunna köpa hem då".
Oh, vad jag längtar efter saltgurka nu! En liten rättelse bara: din mormor lade alltid in gurka själv. Kommer du inte ihåg de stora Höganäskrukorna fyllda med saltgurka som stod nere i matkällaren? Jag har aldrig ätit lika goda som hennes, varken förr eller senare! Mormor köpte bara gurka när hennes inlagda var slut frampå vårkanten. Mina inläggningar höll sig inte så bra eftersom vi inte hade någon bra förvaringsplats, de möglade lätt och blev aldrig lika goda. (M)
SvaraRaderaNämen jag minns faktiskt inte mormors krukor, bara att det alltid fanns gurka på bordet där. Däremot minns jag när man följde med ner i källaren i Åby till hinkarna och fyllde på. Och farmors skafferi, där fanns det också hinkar.
SvaraRaderaJa, din var väldigt god, men jag minns förstås att de inte fick plats i kylskåpet och att det var för varmt där vi hade dem (det var väl i aug/sept), och att det goda var alldeles för kort.