lördag 30 mars 2013

Hädanefter SKA jag använda löparglasögon när jag orienterar

Idag höll det på att gå riktigt illa för mig i skogen. Orientering, ut från starten, reda ut var på kartan jag var och var jag skulle. En höjd i vägen, sprang över den och fattade var första kontrollen skulle ligga, full fart nerför backen och så - ritsch - en grangren som sitter i ansiktshöjd som sticker in i mitt högra öga. Aj!
Känns mest skavigt först och jag är rädd att jag tappat linsen för då kan jag inte springa vidare. Kisar lite och blinkar men linsen verkar sitta kvar. Men det känns som att halva granen sitter kvar i ögat. Stämplar kontrollen och springer vidare och träffar på Håkan (när han behövs som bäst...). Ber honom kolla mitt öga om det är kvist-rester kvar som kan tas ut. Ja men du är ju helt blodig och grusig i ögat säger han och pillar lite med fingrarna i ögonvrån på mig.
Konstigt. När han pillat bort det värsta gör det inte särskilt ont längre. Jag ser som vanligt, linsen sitter kvar och javisst känns det som att det finns lite skräp i ögat men äsch - jag har sprungit med värre irritationsmoment. Så det är klart att jag fortsätter. En orienterare bryter sällan ett lopp...

Orienteringen gick uselt - långsamt och dåligt. Visst var jag lite upprörd över det där med ögat, men mest är det för att jag inte är duktig, och sämre än någonsin idag.

Väl i mål reagerar klubbkompisarna vid tältet över hur jag ser ut. Ditt öga är ju helt rött! Någon får fram en spegel, och jag ser att, ja, det ser ju inte fint ut. Men det gör inte jätteont. Borde jag blir rädd?

Jag lyckas plocka ut ännu mer granrester från ögat och passar på att plocka ut linsen samtidigt. På vägen hem börjar det göra lite mer ont. Men det blir aldrig jättefarligt och synen är hela tiden helt OK.

Det ser fortfarande helt överläskigt blodigt ut - men det är OK. Har kollat på nätet och bedömt att eftersom det inte gör så ont och inte sitter kvar något och att synen är som den ska så behöver jag inte åka in till akuten och kolla. (för hur kul är det på påskafton?)
Och jag förstår att jag hade världens tur. Hade jag vänt huvudet bara något ynkans ynk mer mot granen hade grenen tagit mitt i ögat. Synen hade kanske rykt åt fanders.

Det kan gå på en sekund, det där. Läskigt.

4 kommentarer:

  1. Otäckt! Tur att det ändå gick såpass bra. Och hoppas att det inte blivit sämre sen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nädå, det har redan blivit lite bättre även om det fortfarande ser rätt läskigt ut. Jag ser ut som ett varnande exempel på hur det går om du springer i skogen utan löparglasögon...

      Radera
  2. Gack genast åstad å köp löparglasögon, basta! /Maman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaskajaskajaskajaska...(så länge lånar jag Håkans - han har nämligen flera stycken)

      Radera