Nittonåringens söndag

Idag firar vi att Lisa fyller 19 år. Hon säger att det inte känns så där himla märkvärdigt att vara nitton, mest ungefär som det var att vara arton faktiskt. Och att det var större att fylla arton och bli myndig, fixa med bankkonton och kunna beställa alkohol på restaurang (även om hon inte har utnyttjat det sistnämnda så där väldigt ofta)(eller alls).
Ännu är hon tonåring, men det är nu alltså de sista skälvande månaderna vi har en tonåring i huset. Sedan drar hon iväg på egna äventyr. Coronan stoppade det tänkta året som au-pair i London, men hon hoppade nu över det i sin livsplanering och gick direkt på det som hon kanske tänkte sig efter London: att söka in på förskollärarprogrammet. Vill hon resa senare, när coronan lär sig veta hut och lugnar ner sig några hekto, så kan hon ju alltid pausa utbildningen och göra det då.

Och hon har valt att söka in på Uppsala universitet, Campus Visby, så i slutet av sommaren tar alltså min dotter sitt pick och pack, sina nya påslakan och handdukar och sin elvisp och sina böcker och sitt nagellack och sina smutstvättshögar och sina paradisträd, och flyttar till Gotland. (Om hon kommer in, alltså.)(Men det bör inte vara några problem.) Och på Gotland bor ju alla de små kusinerna hon längtar så efter, och familj och släkt, så det är inte på något sätt så att hon flyttar till ensamhet och enslighet.

Det är bara det att hon flyttar ifrån mig.

Pianot kommer att totalt damma igen här hemma, och vem ska nu sjunga i duschen så att kakelplattorna får vad de tål??

Well. Är det något jag är säker på, så är det ändå att Lisa kommer att hålla kontakten. Jag kommer även fortsättningsvis få många sms med hjärtan i. Bra det.

Vad gör vi då, denna nittonårsfödelsedagssöndag? Testar videomöten inför studentfirandet på tisdag, till exempel. Studerar de meterhöga ogräsen i rabatterna utanför och tänker att "dem tar vi på tisdag, vi ska ju ändå vara lediga hela dagen då?" Äter fondue, här hemma, eftersom det var födelsedagsbarnets önskemiddag, och hon ville inte att vi skulle gå ut på restaurang. (meh! gå ut och äta två dagar före studenten? Onödigt.) Bakar vårt sedan 40 år eller så tillbaka mest älskade bakverk: "Sommarkaka", eftersom detta är födelsedagsbarnets val av tårta. Även om det inte är någon tårta utan en glorifierad sockerkaka med marängöverdrag. Vi ska dock ha jordgubbar och grädde till.

Ett till stora delar censurerat inlägg

Ibland är det inte lätt att veta vad man ska skriva här, när det man gjort under dagen är lite hemligt eller så. Eller så skriver man saker och tänker inte på att vem som helst kan läsa. Som den gången jag stolt lade upp foton på mina nyplanterade blommor vid trädgårdstrappan, blommorna jag planterat i den stora kopparkittel vi haft sedan vi flyttade in i det här huset och hittade den i garaget. Nästa morgon hade ju Shady Anonym Bloggläsare varit här och snott kopparkitteln, och lämnat mina stackars blommor i en övergiven hög med jord. Eller om det var någon annan slem skurk som råkat ha vägarna förbi byn i jakt på lite koppar att samla in för att sälja...?
Nå, just nu var det egentligen mest en närstående familjemedlem jag tänkte på, en som ofta läser mina inlägg och kanske inte vill läsa exakt vad jag har köpt och gjort inför hennes kommande födelsedag och studentfirande...

Så idag har jag alltså först varit på XXX för att skaffa ny XXX till XXX. Det gick bra. Jag hittade rätt storlek. Därefter körde jag över till XXX för att hitta en XXX från XXX åt XXX. Jag valde mellan XXX och XXX men till sist blev det en XXX. Hoppas XXX blir glad för detta. Sedan gick jag och köpte vispgrädde till morgondagens XXX.

Himla rafflande blogg, detta. Jag har alltså varit iväg en god stund av dagen för att köpa grädde. Allt annat är censurerat. Håkan har för övrigt ensam varit iväg till XXX för att titta på en XXX men det är också hemligt än så länge.

Och så har jag äntligen fått min tavla inramad. Det är ett tryck av en illustration i en barnbok, Snösystern  (av Maja Lunde), och illustratören heter Lisa Aisato. Alla illustrationerna i boken är fullständigt fantastiska, men den här gillade jag allra mest. När jag sedan upptäckte att Aisato har en webbutik, och att just den illustrationen fanns att köpa, så villhövde jag den så mycket att jag beställde...

När balkläder vill bli använda

Det är mycket som är annorlunda med 01:ornas studentfirande. En del (som flakåkandet och skrålandet genom Malmös gator, det de sålde kakor för i höstas för att kunna hyra maffigaste ljudanläggningen till) blir inte alls av. Annat blir av, fast under andra former. Utsläppet på skolgården, till exempel. Det blir av, men mer utspritt i tid, och så det att varje student bara får ha två inbjudna gäster att ta emot ute på skolgården. Jag och Håkan är glada för det, i alla fall - i Lund får studenterna bara ha en gäst per person, och i vissa kommuner och på vissa skolor får det inte komma någon alls (i stället får de se på via live-sändning på sociala media). När vi väl kramat om vår dotter och hängt på henne buketterna så är det strikt tidsschema för att snabbt ta oss ut från skolgården (vi har förresten anvisade platser där, och måste visa upp våra inbjudningskort för att ens komma in) via den enda utgången som är öppen. Väl hemma väntar studentmottagning - men i princip utan släktingar eftersom de flesta sådana Lisa har bor för långt bort för att få komma hit. Några är vi som ska vara med och fira, i alla fall, så det blir något. 

Och så studentbalen, då. Den som Lisa och de flesta andra skaffade kläder till långt före coronan ens hade börjat tala andra språk än kinesiska. Studentbalen som skulle gå av stapeln på Luftkastellet i Malmö, med middag och dans och glamour. Den blev inställd. Men kläderna krävde ju att få användas och visas upp! Foton skulle ju tas! Tal skulle hållas, välkomstdrinkar drickas under mingel och sånger skulle sjungas...! Så Lisas klass bestämde sig för att ha en egen bal. Eller, ja, ska vi vara riktigt strikta så var det väl en fest de hade - men de kallade det för bal och så tog de alla på sig sina fina balkläder, och var så fina och uppklädda som det hade tänkts från början. Sånghäften trycktes upp, mentorn höll tal så att intet öga var torrt, hår var lockade och slipsar knutna. Och det fotograferades. Mängder av foton! Och dessutom var Sydsvenskan där och gjorde ett reportage om det hela. Jättekul! 

Här är de foton som passerade den stränga Lisa-väljer-vilka-som-får-visas-kontrollen, plus en skärmdump på tidningsartikeln (SDS 2020-05-27):

Att komma iväg på morgonen

Fördelen med att åka buss och tåg till jobbet är att jag faktiskt kommer iväg på morgnarna. Klart det är stressigare, men jag låter bli de där bli-sen-grejerna, eftersom jag helt enkelt bara måste köra senast ett visst klockslag för att inte missa bussen i Klågerup.
Just nu kör jag i stället bil hela vägen till jobbet - dels för coronan och allt det där, dels för att det är åttiotre gånger skönare att köra bil i maj med ljusa morgnar och kvällar, torra vägar och blommande rapsfält, än till exempel i januari med eländigt mörker, slask och allt det där som är då. Det går rätt mycket fortare att köra bil, faktiskt: 40 min från dörr till dörr att jämföra med de 80 minuter det tar från dörr till dörr när jag kör bil till Klågerup, åker buss Klågerup-Svedala, väntar på tåget där i tio minuter, åker tåg Svedala-Ystad och sedan promenerar från stationen till biblioteket...

Men komma iväg på morgonen utan "deadline"? Svårt. Det kan vara en diskmaskin som tycker att den ska tömmas. En bok som inte vill sluta läsas. Lite te till som behöver drickas. En ögonfrans som måste plockas. Eller som i morse: kläder som bråkar. Byxorna som inte alls funkade med den där blusen. Byxorna som faktiskt inte funkar alls, fasen också. Eller skorna som blev fel. Eller när alltihop känns för varmt. Eller för kallt. Eller när "idag-ska-jag-ha-färgglatt-på-mig-för-det-är-en-sådan-dag" efter en titt i spegeln byts i "men-för-i-helvete-hur-tänkte-jag-nu-av-med-dem-på-med-tråk-jeansen-och-svarta-tröjan...igen". Bråkiga kläder. Och skor. Dumma är de. För att inte tala om de där dagarna man ska göra sig till och sätta upp håret på något roligare sätt än det vanliga hänget eller paniktofsen. Och håret bara vägrar samarbeta.
Smink har jag som väl är lagt av med för länge sen. Det är fördelen när man har så starka glasögon som jag: det kan kvitta om det är smink eller ej bakom allt det där glaset. Men tänk om jag skulle stått där och duttat med det också, herregud, då hade jag kommit till jobbet ungefär samtidigt som folk började gå på lunch.

Eller så kommer det en facebookkommentar som måste besvaras (jo, för man tog sig tid att kolla facebook...). Eller så kanske kylskåpet behöver organiseras om. Mögliga grönsaker slängas. Klänning strykas för "den kan jag ju ha i dag, och jag hinner nog...".

Ljudbok väljas, pokemon fångas, stolssätet ställas in på ett skönare sätt.

Bah.

Tur jag har flextid.

21-åringar

Idag har vi firat Erik, som fyller 21 år. Han kom hem igår kväll så han kunde sova här i natt och bli sjungen för idag på morgonen. Lisa, som sov borta i natt efter sin studentbal (foton kommer har det lovats) tassade upp på egen hand där hemma hos klasskompisen, hittade frukost och körde hem så hon kunde vara med och uppvakta sin bror. Så ja: ännu en gång fick vi sitta hela familjen på golvet invid Eriks säng och se på när presentpapper revs upp av lelle gossen. Fint det.

Sedan firade vi vidare med chokladtårta, och ännu lite senare med middag på Pinchos. Himla bra sak nuförtiden när vi går ut och äter: Lisa dricker inte alkohol, och Lisa har körkort. På Pinchos har de ungefär den maten de brukar ha, men drinklistan är kul och vi som inte körde bil testade nya sorter. Jag något orange och passionsfyllt, Erik något rött och somrigt och Håkan drack beprövade GT. Jag och Erik tog dessutom kaffedrinkar efter maten. Sedan guidade vi Lisa jättebra när hon skulle köra genom smågatorna i Lund hem till Eriks lägenhet där vi lämnade honom, hans nya kaffekvarn, datorhögtalare och lilla hög med nya spel till Ps4.

Sak vi förundrades över idag: Mina föräldrar var 53 år när Erik föddes, alltså lika gamla som jag är nu. Jag får dock vänta på första barnbarnet, hävdas det med bestämdhet. Erik funderade vidare: "de måste ju ha varit jätteunga när de fick barn?" Ja, just det: de var 21 år då. Precis som födelsedagsbarnet självt är nu...

Andra fakta om födelsedagsbarnet: han har ont i knäet eftersom han har sprungit lite för långt och ofta och nog överansträngt det lite. (modern ordinerade VV, dvs Voltaren & Vila) Han lagade porchetta till middag häromdagen bara för att han ville prova om han kunde. (ja, jag fick också googla vad det var) Och han har en internetuppkoppling som är ungefär 200 gånger så snabb som den vi har ute på landet. (Vi har endast en förhoppningsfull fiberkabel som sticker upp ur trädgårdslandet, oansluten, sedan två år tillbaka eller så.) Och, ja just det: han har levlat upp sitt boende från ett rum utan fönster till ett rum med fönster. Och nu har han alltså burit in en kaffekvarn i boendet och blir troligen hyllad som en hjälte.

Fler saker som luktar illa, samt en bal.

Jag var på ättikan idag igen. Inte ogräsättikan, men när jag efter att ha använt den igår ju satt och googlade "få ättika på huden" så läste jag om alla de saker man kan ha ättika till utom det där med lägga in sill och annat ätbart. Göra rent ugnen, till exempel. Jag kollade in i den, men den såg jättetrist ut och jag orkade inte med den. Däremot tog jag ättiksflaskan med mig ut till husbilen, och så gnuggade jag ur frysen där ordentligt. (med plasthandskar på mig!) Jo, för den har luktat förfärligt illa sedan vi tog ut husbilen ur vinterförvaringen i våras. Och det fanns en anledning: på premiärturen för i år skulle jag lägga in något i frysen. Men där låg redan något: nämligen den brödlimpa jag köpte när jag var i Göteborg på bokmässan i september, frös in och glömde bort... Sedan ställde vi alltså in husbilen på vinterförvaring. och brödet har legat där sin påse sedan september.

Det var... eh.. intressant att plocka ut den nu när vi hittade den. Och även om jag torkat ur frysen sedan dess så har lukten ändå suttit kvar. Inte möglig lukt utan något annat, oklart vad. Mumifierad limpa? Nu får vi se om ordentlig rengöring, luftning och ättika hjälper.

Och annat som luktat starkt här hemma idag: Lisa målade naglarna. Både tånaglar och fingernaglar. Jo, för hon ska på bal ikväll. Eller, det som hennes klass ska ha i stället för den studentbal som blev inställd. De ska samlas hemma i en klasskamrats trädgård, tält finns och så har de knytkalas med mat. Viktigast: de har alla sina fina balkläder på sig. Klänningarna som köptes redan då när corona bara var något otäckt men avlägset hot i Kina, nya skorna, kostymerna eller smokingen, håruppsättningarna som testats fram... allt det ska ståta. För även 01:orna vill ha foton från sin studentbal att kunna se tillbaka på under resten av sina liv, så de gör det bästa av situationen.

Men inte visste jag att jag kunde få ett barn som vet allt om nagellack? Som pysslar med grejer som "topplack" och olika lager? Tydligen kunde jag det. Lacket matchar hennes tvådelade balklänning, och jag har lovats foton av den och alltihop.

Bra det. Nu ska jag gå och baka rabarberpaj som vi ska äta senare. Vi har en bra kväll här fast Lisa är iväg och studentbalar utan oss - Erik är hemma ikväll. Jo, för han fyller år imorgon, och jag bad honom komma hem så att vi kan sjunga för honom på morgonen. Så det gjorde han.

Färskt bröd och uppkäftig ättika

Bra sak med att ha ett bageri och café i byn där man bor: lediga dagar när oäkte maken går upp först på morgonen och känner längtan efter nybakat bröd, tar sig bort till bageriet och köper det, så att jag när jag lite senare går upp för att äta frukost hittar det här i köket:

Annan bra sak med att ha ett bageri och café i byn där man bor: när vi någon dryg vecka före dottern tar studenten faktiskt har bestämt oss för att ha studentmottagning trots att tre fjärdedelar av dem vi bjöd från början inte längre får/kan/bör komma hit, och då helt bekvämt kan låta caféet göra maten åt oss eftersom de även erbjuder catering. Dottern önskar med bestämdhet inte ha traditionell studentmat med kallskuret och sånt. Nej, hon ska ha pannkakskalas. Och det här gick jag alltså bort till Carina i kaféet för att diskutera idag. Klart de fixar pannkakskalas? Klart de gör! Det blir olika varma pannkaksfyllningar men även egengjord sylt blandad med färska jordgubbar. Samt givetvis bröd, nybakad baguette, som ska doppas i olivolja och salt. Och så blir det förstås tårta också. Chokladtårta, eftersom det bästa dottern vet är ungefär allt med "choklad".

Annat jag har ägnat denna underbart lediga klämdag åt: ogräsättika. Jag var och handlade mat på ICA Maxi, och precis innanför entrén stod hyllor fyllda av 5-litersdunkar med ogräsättika. De fullständigt överföll mig, och en hoppade ner i mina kassar och tjatade om hur den behövde sprida ut sig på uteplatsen i vår trädgård. Den kunde verkligen behövas, tyckte den. Äh, tyckte jag, vi sitter ju aldrig där? Vi sitter ju alltid i uterummet, och om den glömda uteplatsen på baksidan ser ut som en djungel - vem bryr sig? "Jodå", näpsade sig 5-litersdunken, "det gör du. Varje gång du ser ut genom köksfönstret så stör du dig på allt ogräs mellan stenarna. Eller hur?" Ja, den hade ju rätt. Så jag tog hem den, och sprutade ut den över sagda stenar, och det luktade förstås vidrigt, och något läckte in genom handskarna (vanliga, inte gummihandskar), så jag fick tvätta händerna sen, och nu har jag suttit och googlat "ogräsättika på huden" och förstår att jag inte har långt kvar.

Eller, det hjälpte nog att jag tvättade händerna med tvål och vatten. Jag ska nog överleva. Däremot önskar jag att ogräset ska lägga sig ner och dö ganska omgående.

Nu ska min lediga dag övergå till att stryka kläder. Jag har en hög jag samlat kläder i sedan typ i påskas. Det är liksom aldrig så där himla bråttom att stryka, jag har ju annat att ta på mig. Men nu så! Jag har så himla kul när jag är ledig.