Det gick en kristi himmelfärdshelg, och jag tillbringade den med ungefär det bästa jag kan tänka mig: golf, husbilsutfärd, ännu mer golf, körkonsert och så många, många timmars tittande på golf på TV.
(alltså, ja, det där är personen jag nu har blivit)
Om golfen kan vi sammanfatta att den innehöll i runda tal
- 7 amen-vad-fan-ska-det-regna-nu-igen-kan-vädret-bara-bestämma-sig-tillfällen när alla regnkläder skulle på igen
- 15 herregud-vad-livet-är-gott-att-leva-i-maj-moments när det bara var att blunda, lyssna, lukta och njuta, när det var sol, grönt, näktergalar och perfekt liv
- 18 fjutt-chippar som var tänkta att landa nära hålet men som kom kanske 1 decimeter framåt pga Carolina-är-dum-i-huvudet-och-tvekar-i-tillslaget
- 24 fjång-chippar som också var tänkta att landa nära hålet men som flög över green, närliggande kullar och medspelare och annat oskyldigt pga Carolina-skulle-kompensera-för-fjutt-chipparna
- 348 rätt osmakliga svordomar uttalade av sagda mäster-chippare
- 23 fantastiskt bra slag (jodå, de fanns)
- 3 underbara människor att umgås med under golfrundorna och middagen varav 1 var den äkte maken och 2 var gifta med varandra
- 4 18-håls golfrundor på 4 dagar (ja, vi var trötta på söndagskvällen)
- 0 avbrutna klubbor
- 2 trasiga blixtlås på rätt nya bagen
- ca 30 timmars gloende på skärm (större delen I-paden) för att följa Ludvig Åbergs framfart i PGA championship
- x antal timmars sömn och vad det än var så var det för lite
- 1 körkonsert
Den sista punkten får jag utveckla lite. Det är Lisas kör vi pratar om, den hon gick med i våras. Den heter Bella Voce - Lunds Studentsångerskor, och de är bra. Alltså, riktigt, riktigt bra. Jag hade fått höra dem i några korta klipp jag fått av Lisa via sms, och hade stora förväntningar för i söndags kväll hade de alltså en timmes konsert i Allhelgonakyrkan i Lund, och akustiken där är fantastisk.
Redan 15 sekunder in i konserten hade jag gåshud av Hur Jäkla Bra Det Här Är, eftersom de valde ett upplägg som verkligen utnyttjade akustiken. Klockan blev nämligen 17.00, då konserten skulle börja, men ingen kör syntes till. Dock kom körledaren nu fram och presenterade kören och vad konserten skulle innehålla - sedan gick hon till pianot och slog an några toner, och sedan började kören att sjunga. Det visade sig att de mycket diskret gått och ställt sig längs med kyrkans väggar, utanför läktarna, på så stort avstånd från varandra att de täckte in hela kyrkan. Så när de nu började sjunga så fylldes hela kyrkorummet av sång, av sångare som i princip inte syntes. Det var fantastiskt. Och så vackert! Mot slutet av sången gick de sakta fram och ställde sig vid koret och avslutade, och sedan höll de sig där framme i god ordning - men de stod inte strikt i stämmor utan rätt blandat så där jag satt så hördes hela kören. (annars är det lätt att man får lite för mycket av en av stämmorna om man sitter framför just dem) Och sen sjöng de programmet nedan. Jag har lagt in två korta filmklipp (Klinga mina klockor, och Now is the Month of Maying) och ett längre (Vargsången). Lyssna! Det är så tätt, så tonsäkert, så perfekt! De har inga noter, inga texter utan kör allt utantill. Jag är så sjukt imponerad så det är inte klokt. Och stolt, så klart. Min dotter är en av de där fantastiska där framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar