Onsdagsblask och slask

Vintern slog tillbaka. Den hade, under den enda dag den dragit sig tillbaka, omgrupperat och ändrat taktik, och kom nu tillbaka med nya, ondsinta attackplaner. "Jag förklär mig i plusgrader!" tänkte den listigt, "och sen snöar jag som fan! Då blir det slaskigt och allas fötter blir blöta! Då blir det kramsnö, och alla högstadieelever blir som vansinniga och ska kasta min snö på varandra, både inomhus och utomhus, och trycka ner smältande snö i varandras nackar och varför inte lite in i bokhyllorna och andras skåp också? Då lägger sig snön och slasket på vägarna och blir en kul slush-ice att köra i, och sedan? Sedan lägger jag på någon minusgrad, bara över natten, så att allt fryser, och sedan slår jag lömskt tillbaka till 0 grader eller någon halv plusgrad så att alla tror att det fortfarande bara är slask på vägarna, men så halkar de och kör i diket och det blir kaos och alla blir jättearga och jättesura... Ja! SÅ gör jag!"

Så talade vintern. Så gjorde vintern.

Suck.

Annat som hände under denna onsdag:

Dottern hade studiedag, och gjorde Malmö både på egen hand, och med kompisar. Det kom sms under dagen som aviserade "Ska jag köpa den här klänningen?" (med foto), "Nu har jag köpt den här klänningen!", "Jag kunde ordna lånekort på stadsbibblan utan dig, för i Malmö behöver man bara vara 16 år för att göra det" följt av "Ska jag låna någon bok åt dig?", "Hinner inte låna bok åt dig för nu ska vi gå och äta", "Förresten kan jag låna bok åt dig för vi gick tillbaka" och så telefonsamtal framåt kvällen "Tycker du verkligen att jag ska cykla hem när det är mörkt och det snöar?" varpå hon fick till svar att det tyckte väl modern egentligen inte, men eftersom modern jobbade kväll och inte var på plats hemma för bilhämtning, och fadern var iväg i Hörby på galej (årsmöte i någon orienteringskrets) så fick hon cykla på i blötyrsnö och mörker. Dessutom med två astunga tegelstenar till fantasyböcker hon lånat till sin mamma i ryggsäcken. Hårt. Mycket hårt.
Fast jag gav henne ryggmassage när jag kom hem, det gjorde jag. Fast tydligen kittlades den mer än gjorde nytta.

Och så hade jag sagostund för ett fyrtiotal 3-4-åringar, och läste några sagor för dem som handlade om riddare och drakar. Allra först hade jag med en faktabok om riddare för att visa lite hur de såg ut, rustningar och vapen och så där. Med på en bild fanns en rustning åt en häst också:

Varpå ett av de små rosenkindade barnen kommenterade:
"Det är en robotenhörning!"