Traditioner vi håller på

Jag och mina barn har en tradition sedan många år: varje sommar- och vintersolståndsdag tar vi en promenad tillsammans, helst så nära midnatt som möjligt (även om själva tidpunkten för solståndet är någon annan). Vi tittar på himlen, är "naturiga" och begrundar det faktum att "nu blir det ljusare" eller "nu blir det mörkare". Eller... OK. Det är mest jag som är naturig och går och yrar om himlens färger eller nattens mörker, eller blir tårögd över att kvällarna snart blir mörkare och allt det där. Barnen går mest och suckar över mina tirader och tycker jag är fånig när jag ska fotografera allt och alla, och så bråkar de med varandra. Fast med på promenaden ska de alltid.

Igår gick vi alltså. Solståndet (eller, som jag tänker mig det hela, pinnen genom jordgloben slog i botten för att sedan vända) inträffade på morgonen vid 6.21 enligt någon sida på nätet som såg myndig ut. (eh... nämnde jag att jag jobbar med källkritik i mitt yrke?) Men vi gick ut vid 22 på kvällen. Detta 22 var en kompromiss. Jag och Erik ville gå vid midnatt, och strunta i alla förnuftiga men-vi-ska-gå-upp-tidigt-i-morgon. Lisa ville gå senast vid 21 eftersom hon skulle-upp-tidigt-i-morgon-och-har-principer-och-rutiner-att-följa. Jäklars, vad redig hon är, tjejen. Hon kommer säkert att bli elevrådsordförande när hon blir stor. Eller... vänta nu. Hon ÄR redan stor, och hon HAR redan varit elevrådsordförande.

Och så, ungefär som det brukade:

- kolla himlen, så rosa den är!
- ja, mamma...
- och nu blir det sakta mörkare på kvällarna igen, är inte det lite trist att tänka på?
- jo, mamma...
- jo, mamma...
- Hej! Kan ni stanna upp lite så jag får fota er?
- Meh! Mamma! Fattar du aldrig att fotot inte blir lika fint som det är i verkligheten? Du har inte en kamera som fångar det! Det blir bara trist.
- Fast hon har en iphone, Erik, det kan bli rätt OK.
- Men inte som det ser ut på riktigt med alltihop!
- Men kan ni STANNA då? Just här, där gräskanten ser fin ut?
- Suuuuuck. Glöm det. Du får komma hit där vi står.

- och tänk, nästa gång vi gör den här promenaden kommer det att vara helt mörkt och mitt i vintern och strax vara jul och kanske kallt och...
- ja, mamma...
- ja, mamma...