måndag 19 juni 2017

Junikvällar...

Som jag älskar kvällarna nu! Igår stack jag iväg till skogen för att springa, vid 21 på kvällen! Och jadå, jag hann springa en hel timme utan att det blev för mörkt. Och så fint det var.... åh! Det var grönt, och brunt, och ljummet, och mjukt, och juniljuset... det var som att springa i en smekning. Sist stannade jag vid Eksholmssjön som låg helt stilla, med näckrosor och det sista kvällsljuset, och där bara stod jag på bryggan och andades. Ibland är det så fint ute att det nästan gör ont.

Jag hade inte mobilen med mig när jag sprang, så kunde inte fota. Men nu ikväll? Då tog jag en kvällspromenad strax före skymningen, och solen gick ner över Vismarlöv och jag stannade för att fota ungefär tre gånger per meter... tänk så bra det är med mobilkamera, och tänk så bra att man inte behöver tänka på att "spara på film" som det var förr? Jag fotade, fotade igen, vinklade mobilen för att få annat ljus, fotade ur olika riktningar, satte mig ner på landsvägen för att få gräset att bli lagom högt i bilden, fotade, fotade, upplevde, såg och.... levde!

Här är en bråkdel av bilderna. Själv kommer jag att öppna upp det här inlägget ungefär 22 januari när livet och kvällarna ser helt annorlunda ut. Och så ska jag minnas, och längta.







 

2 kommentarer:

  1. Åh, varför är juni lika kort som januari är lång!

    SvaraRadera
  2. Eller hur är det märkligt?! Det borde vara tvärtom ju, när junis dagar är så långa och nätterna så korta!

    SvaraRadera