En vanlig sketen onsdag

Det här som är mitt nya liv? Att jobba i en skolbibliotekariepool där ännu inga rutiner är fastställda, och där jag jobbar överallt men utan egen plats? Det har ännu inte blivit någon grå vardag. Inte alls! Ingen dag är den andra lik, och just nu trivs jag alldeles förträffligt med det. Ta till exempel denna onsdag som började inne i Malmö med en fortbildningsdag om läsfrämjande för unga. Redan det faktum att det på morgnarna är bilkö för att komma till Västra hamnen i Malmö var för en lantis som mig oerhört fascinerande - hade ingen aaaaning fast jag borde fattat att det bland allt annat nybyggt därute också har byggts många nya kontorshus.

Nå - jag hittade parkering, och rätt kontorshus, och fick lyssna på många intressanta ting. Jag antecknade en hel del, och det som jag inte hann anteckna fotade jag med mobilen. Fast här gick det lite fel:

Jag lyckades trycka av exakt samma tiondels sekund som föreläsaren bytte powerpointbild - chansen för det? Och hade jag försökt fota just den stunden hade jag aldrig lyckats. Jag lade upp bilden på fb, och fick en kommentar att det där kunde varit text som en dyslektiker uppfattar den. Passande, på en föreläsning om just läsning.

När jag väl kom hem från läsfrämjandet var min hjärna ungefär som snömos. Mycket info, mycket pratande, mycket att tänka på. Klockan var nästan 14, och lunch hade det inte blivit (det bjöds på frukt vid 11-tiden i stället). Jag åt lite mellis och beslöt mig för att ta kompledigt resten av dagen och låta mig och snömoshjärnan få komma ut i skogen i stället. Höst! Oktober! Färger! Luften! Lyssna på bra ljudbok! Massor av andra saker med utropstecken efter! (klart jag fotade! bilder nedan!!)

Och igår - då jobbade jag hemifrån en del av dagen och åkte i stället iväg på kvällen och pratade på ett föräldramöte i en förskoleklass. Tända ljus i ett mörkt klassrum, och så stå och prata om vikten av högläsning. Och i morgon? Då ska jag och tre av mina kollegor åka ut till två olika skolor och försöka prata med så många som möjligt, elever och personal, om det stundande läslovet och vår läslovsutmaning. Grå vardag? Icke. Inte alls.

Nu har jag tillbringat en timme med att leta efter en diktstrof jag vet att jag har skrivit ned någonstans. På vägen fastnade jag i stället i dagboken jag skrev när barnen var små, och läste om när Lisa hade lunginflammation när hon var bara 10 månader gammal. Återkommer till det i morgon, tror jag.
Men diktstrofen hittade jag inte. Den var ungefär så här:

October dresses in red and gold
like a lady afraid of growing old

Någon som känner igen vem som har skrivit??