Jag har en viss känsla av att mitt huvud inom kort kommer att sprängas. Alldeles akut just nu är det precis fullmatat med höstens utgivning av barn- och ungdomsböcker eftersom jag har suttit hela dagen på BTJ i Lund och lyssnat på alla svenska bokförlagen som har berättat om sina senaste böcker. Myyyycket intressant...men myyyyyycket tröttande för ett Carolina-huvud som mentalt skriver upp alla de där titlarna och helt optimistiskt tror att hon ska kunna läsa allt det där. Och dessutom helst innan det är dags för förlagen att presentera alla fantastiska böcker som kommer till våren.
Det stackars Carolina-huvudet hade innan nya-böcker-från-förlagen-kanonaden inte riktigt hämtat sig från gårdagskvällen heller. Då var det nämligen dags för föräldramöte på Polhemskolan. Två och en halv timmes information om allt det som nu är Eriks vardag: timplaner, lärplattformar, kurser och studier på gymnasiet (nä, det är INTE som det var förr), mattelektioner i OneNote, sjukanmälan och frånvarorutiner, betygssystem och det faktum att det råder kaos i matsalen, nya ansikten, nya namn och....jodå. Väldigt intressant alltihop. Men. Tröttande.
Och kvällen innan det? Då var den här Carolina OCKSÅ på föräldramöte. Fast då som en av dem som stod "där framme" och pratade. Då spände jag blicken i ett antal föräldrar, i två olika informationsomgångar, och uppmanade dem starkt (typ befallde) att fortsätta högläsa för sina barn även sedan barnen själva börjat kunna läsa. Med mera bok-bibliotek-läsningsprat. Det där att själv vara den som pratar inför folk är också ganska jobbigt för huvudet. Ingen ny info som ska in, förvisso, men en väldig massa info som ska kommas ihåg, och som ska ut ur huvudet och dessutom helst i rätt ordning och med ordentlig röststyrka och stor entusiasm.
Tror ni att jag får ägna torsdagskvällen åt huvudvilande, då?. Nähäpp. Inte alls. Ikväll ska det ut och springas sprint-orientering. Och JA, då måste huvudet vara med också. Typ varje sekund. Plus att benen ska bli trötta.
På fredag kväll? Vid sisådär 20-tiden? I läsfåtöljen? En gris-sovande Carolina. Garanterat.
Jag blir lite lite trött i huvudet bara av att läsa om det. Och FASAR inför det faktum att jag egter 13 månader hemma i "lugn" och "ro" ska tvingas träffa folk hela dagarna, fem dagar i veckan, från och med måndag. Tror mitt huvud kommer explodera det också. Jag som blir helt utmattad av att prata några timmar med människor jag gillar...
SvaraRaderaHu ja, det är svårt att ställa om sig efter en lång vara-ensam-period (även om det är väääldigt långt från "lugn och ro"). Du får trösta dig med att du snabbt kommer in i det ändå. Två veckor på jobbet, och det kommer att kännas som om du aldrig varit borta.
SvaraRadera