Här vilar

Min farfar ligger begravd vid Halla kyrka på Gotland. Det är inte så ofta vi kommer på besök till hans grav - men vi passade förstås på nu när min bror gifte sig i just den kyrkan.

Det är ju så att vår Erik är döpt till Erik Lennart efter min pappa, som också heter Erik Lennart, och min farfar som hette Erik, och Håkans pappa som heter Lennart i andranamn. Erik Lennart Landin-Grubb, alltså. Och Erik stod en mycket lång stund och tittade på sin morfars fars gravsten. Det kändes lite "spooky" sa han sen. Som att se sin egen gravsten.

Jag påmindes åter om det där latinska uttrycket jag skrev ett inlägg om för ganska länge sedan:
Hodie mihi, cras tibi (idag mig, i morgon dig)