Min dotter är ute och reser på egen hand. Jag har lite svårt att förstå att hon ska ha blivit så stor att hon klarar av det - men det gör hon alldeles uppenbarligen. Tillsammans med fyra andra elever från högstadiet (elevrådsstyrelsen) har hon (med tåg och buss) åkt till Ljungbyholm utanför Kalmar för att vara på med en utbildning över helgen. De ska lära sig bli bättre elevrådsstyrelsedeltagare (eller, något sådant, läs mer här om du vill).
Det ska utbildas och mötas och utvecklas och has disco och klaras alldeles utmärkt utan mamma, som får vanka runt i Vismarlöv och undra om hon inte behövs längre.
Dessutom ska oäkte maken ikväll åka iväg på DM i nattorientering i Hottahejti någonstans (typ norra skåne tror jag) och inte komma hem förrän vid midnatt eller så.
Detta innebär att sonen och jag ska ha en fredagskväll alldeles för oss själva! Jag vet inte ens när detta inträffade senast. Om ens någonsin? Helt krasst kommer jag mest se den stängda dörren in till hans rum (precis som alla andra kvällar), men innan dess ska vi i alla fall äta middag ihop, bara han och jag. Tror jag satsar på varsin rejäl biff - det går nog hem.
Låter mysigt med mor-son-kväll...
SvaraRaderaFörresten, glöm inte att Lisa o Erik åkte tåg alldeles själva från Kalmar till Lund häromåret, så Lisa är van.
(M)
Bara att njuta! Tiden när vi behövdes varje stund är över. Både läskigt och skönt. Hur gör man nu då?
SvaraRaderaMamma - jo, visst åkte de tåg själva, men med avvinkare och mottagare på respektive avgångs- och ankomststation. Nu - en hel helg borta själv, när mamma måste släppta taget och inte ha koll alls.
SvaraRaderaKarin - jag njuter också. Men det här: hade jag ett eget liv? Vad gjorde jag då???