lördag 12 april 2014

Inte idag.

Jag körde hem från en orienteringstävling i närheten av Hörby idag. På landsvägen på väg mot E22 fick jag stanna. Vägen hade spärrats av pga en trafikolycka. Det var fullt med brandbilar, polisbilar, ambulanser och människor i gula kläder.

Jag kunde utan problem vända bilen och köra åt andra hållet - men var så pass nära olycksplatsen att det inte gick att undgå att se bilarna som krockat. Det var fruktansvärt. Den ena bilen verkade ha fått hela fronten intryckt. Den andra vet jag inte om den hade försökt väja, men den hade kört av vägen och in i en höjd vid sidan. Och det fanns liksom ingenting kvar av den bilen. Jag stannade inte, jag såg inte människorna som suttit i bilarna. Jag körde därifrån. Och jag var fullständigt skakad.

Om jag hade kört ifrån den där orienteringen kanske 15 minuter tidigare så kanske det hade varit jag.

Det händer på mindre än en sekund. Man vet aldrig när det händer nästa gång.

Den här gången var det inte jag. Inte idag.

Jag grät hela vägen till Höör.

4 kommentarer:

  1. Usch! Det är så skört. Livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja.
      Jag har läst om olyckan på nyhetssajter nu och vet att ingen avled. Men att det ena fordonet (såg inte jag) var en minibuss där fyra barn inte hade bilbälte.
      Fy fan.

      Radera
  2. Usch, så hemskt! Jag tror att jag hörde om den olyckan på radion, en minibuss med elever från Kulturskolan, som hade krockat rejält. Usch och fy, satt barnen obältade dessutom?!
    Ja, man får sig en rejäl tankeställare ibland. Vi var ju med om något liknande häromåret. Vi var på hemväg från Isgärde på Öland en eftermiddag, men så kom jag på att jag glömt min baddräkt på en gren, så vi vände tillbaka och hämtade den. Det tog en kvart extra som tur var, för när vi sedan kom i höjd med Svinö så var det stopp på gr av en trafikolycka med dödlig utgång. En stadsjeep hade en kvart tidigare kommit över på fel sida och fullständigt mosat en mötande bil som kom från Öland. Ingen i den bilen överlevde. Det var en förfärlig syn men jag var väldigt tacksam för egen del,att jag hade glömt baddräkten.... (M)

    SvaraRadera
  3. Fy, vad läskigt. Jag minns att du har berättat det där. Det var en bra glömning.

    SvaraRadera