Den nakna fiolen

Igår kväll när Lisa öppnade fiollådan och skulle ta fram fiolen för att öva på sin spelläxa så sa hon bara "Oj!".

Och "Oj!" kunde man verkligen säga. Där låg fiolen och var liksom helt strippad på allt det som kunde göra musik. Strängarna låg löst och rasslade vid sidan om. Strängfästet låg i botten på lådan. Stallet (manicken som lyfter upp strängarna från själva fiolkroppen) likaså. Utan att fiolen hade tappats eller misshandlats på något sätt så hade ett viktigt fäste bara gått mitt itu och allt hade helt enkelt havererat.

Jaha. Då finns det bara en sak att göra. Köra in till N. Nilsson Fiolbyggare i Malmö. Stället där vi köpte fiolen, stället som nog är en av de mest fascinerande platser jag vet: fullt av fioler och cellos längs med väggarna, mystiska verktyg, män och kvinnor i förkläden, kunniga händer, öron med absolut gehör, musikslingor som hörs från rum längre bak i huset där presumtiva kunder står och provspelar olika stråkinstrument, notställ, blyertspennor med små fioler som mönster...och så mitt i första rummet ett stort rejält bord inklätt med mjukt läder på ovansidan. Här lägger man upp instrumentet som ska lagas, köpas, säljas, betraktas. (har skrivit ett annat inlägg om N. Nilsson Fiolbyggare här, och där finns det foton också)

En fantastisk plats. Problemet är bara att så fort man åker dit så brukar det bli så himla dyrt. Men jag förberedde mig för det värsta: plockade fram försäkringspapper på instrumentförsäkringen som vi klokt nog har på fiolen, skrev ut en skadeanmälan, såg till att nöd-kreditkortet låg i plånboken. Det var ju inget att be för: fiolen måste lagas.

Och vi lade försiktigt upp fiollådan på det läderinklädda bordet, visade den sargade och nakna fiolen och väntade på domen. Lämna in x antal dagar? Kosta x antal pengar??

Nej! För en gångs skull var det inte så illa! N. Nilsson Fiolbyggar-mannen lyfte upp fiolen, konstaterade att "sånt här ska verkligen inte hända", hittade ett nytt fäste, lagade fiolen på studs, stämde den och så fick vi åka hem igen med en hel fiol med oss. Och det bästa av allt: det kostade ingenting! För det var bara ganska exakt ett år sedan vi köpte den och detta gick på garantin!

Vi blev så glada, Lisa och jag, så att vi firade med varsin Geisha-kaka till efterrätt efter middagen (som Håkan precis lagat färdigt när vi kom hem från stan - vissa dagar har man bara flyt).