lördag 23 februari 2013

Uppsala t o r à la Håkan och Carolina

Varning! Detta är ett löjligt långt och meningslöst inlägg. Men det var vår dag i Uppsala också.

Detta har hänt:

9 december havererade husbilens motor i närheten av Tierp. Håkan + två kompisar på väg hem från rockkonsert i Sandviken blev stående halvvägs ut på vägrenen (stora snövallar gjorde så de inte kunde köra ut helt och hållet) på motorvägen i tre timmar tills en bärgningsbil kom för att köra dem + husbilen till bilverkstaden i Uppsala. Det var femton minusgrader och de frös nästan ihjäl på kuppen.

Sen gick 75 dagar. Felet lokaliserades, motor byttes, betalning diskuterades och genomfördes (av firman vi köpt bilen av) och till sist kom beskedet att "nu äntligen är allt klart, vi har fått pengarna och ni kan komma och hämta husbilen".

I går, fredag, skulle det så ske. Här är rapporten. Jag har fått vila ett dygn innan jag orkade skriva ner det hela.

Bilverkstaden, Uppsala. Fredag 22 februari ca 10.00. Håkan och jag har tagit ett tidigt flyg från Sturup till Arlanda, tåg Arlanda - Uppsala (som kostar tre gånger så mycket som en enkel biljett Uppsala - Stockholm C eftersom Arlanda "är en privat station"...Detta är ämne för ett eget blogginlägg men pallar inte det nu), stadsbuss Uppsala C ut i okänt industriområde, promenad till rätt huskomplex och är ganska stolta över att vi är på rätt plats och i god tid för att köra de 70 milen hem.

- Hej! Vi kommer för att hämta vår husbi...

(killen bakom disken vänder sig om och hämtar nyckeln innan jag hinner prata färdigt)

- Jaså den här. Jo, ni har ju fått vänta lite. Men nu så. Lycka till - den står till vänster innanför grindarna.

- Tack. Jo, det ska bli skönt att äntligen få den tillbaka.

Bilverkstadens bakgård, ca 10.10. Husbilen ser lite kall och bortglömd ut. Vi öppnar den och förbereder oss på stank av sillen som i brådrasket lämnades i kylskåpet, ölbacken där flaskorna kanske spruckit av kylan och ölen runnit ut och den otömda portapottin med kiss sedan 9 december. Men det luktar ingenting. Bara som husbilen ska lukta. Åh, äntligen! Håkan tar bort snön på vindrutan och jag går liksom runt och klappar inredningen. Sätter mig i passagerarsätet. Håkan äntrar förarplatsen.

- Men?! Vad är det med kopplingen? (han sätter foten på kopplingen som utan motstånd rasar till golvet) Men vad är detta? Kopplingen är paj!

Bilverkstadens kundmottagning, ca 10.25. Håkan räknar långsamt "1001, 1002, 1003". Carolina påtalar problemet. Med lätt desperation samt gnidandes med vanten över ansiktet.

- Det finns ingen koppling på husbilen. Den är sönder. Hur har ni ens kunnat köra ut den på parkeringen? Vi har flugit hit från Skåne nu för att hämta bilen - vi måste ha den för att komma hem!

(killen bakom disken vitnar lätt, rusar in och pratar med verkmästaren. Upphetsade röster hörs. Killen bakom disken kommer ut igen)

- Vi tar in den nu direkt och kollar vad som är fel. Ährm, ni kan väl sätta er däruppe i soffgruppen - det finns kaffe och sånt. Så kommer vi snart och ger...någon slags besked.

Soffgruppen, Bilförsäljningen, 11.15. Carolina har mer eller mindre länsat fruktfatet. Håkan tittar på backhoppning. Verkmästaren kommer och ser allvarlig ut.

- Jo. Vi har tittat på er bil. Tyvärr är det så att hydraul-cylindern till kopplingen [Carolinas översättning av bilmekanikerspråk, ursäkta tolkning nu och framledes] är sönder. Hydrauloljan läcker ut. Det finns inget tryck. För att laga behöver vi mystiska och ovanliga reservdelar och vi behöver ta isär allt möjligt (växellådan) för att laga. Det kanske blir färdigt måndag. Eller tisdag.
(ser desperationen i mitt ansikte) Eller kanske innan vi stänger idag men det är nog svårt. Ni hade flugit hit idag, eller hur var det?

- (jag, med svag stämma) Ja. Och det är dyrt att flyga. Och vi vill inte stanna kvar över helgen. Och barnen är ensamma hemma. (och jag får snart en hjärtattack)

- Vi ska se vad vi kan göra. Vi gör allt vad vi kan för att få bilen färdig idag. Men jag kan alltså inte lova något.

- Kan du säga mer när vi har ätit lunch någonstans, tror du?

- Ja. Och vi bjuder er förstås på lunchen. Vänta ska jag hämta kuponger för det.

Okänd galleria, Uppsala. Klockan är nu ungefär 13.00. Vi har fått ett "förhoppningsvis klarar vi det, vi kör och hämtar reservdelar i Norrtälje och lägger högsta prioritet på detta. Kom tillbaka till 16 när vi stänger verkstaden". Vi har avverkat Body Shop (eller rättare sagt jag), Akademibokhandeln. Stadium. Vi är trötta på att gå i den här gallerian som ser ut som alla andra såna gallerior och innehåller samma affärer som hemma. Vi har inte behov av att köpa något och lönen kommer nästa vecka.

- Vad är klockan nu? 13.10? Har det bara gått tio minuter sen vi kollade sist? Ska vi gå och kolla på Uppsala domkyrka? Har aldrig varit där.

Landings konditori, Uppsala. Klockan är 14.30. Vi har tittat på Gustav Vasas grav i kyrkan, vi har gått till Carolina Rediviva och besett Silverbibeln. Vi har förstått att Uppsala säkert är en trevlig stad på alla sätt - men inte en snålkall eftermiddag i februari när man ska fördriva tid och har för lite kläder på sig för längre utomhusvistelse. Jag har tryckt i mig en fransk våffla för 37 spänn samt kaffe, Håkan något lika svindyrt.

- Här är i alla fall varmt. Ska vi sitta kvar en stund till, min bok är rätt OK. Vill du ha din Illustrerad Vetenskap?
(Håkan som halvsover med Iphonen i näven (han leder över mig i Wordfeud, den jäkeln))
- Nej.

Bilverkstaden, kundmottagningen, 15.30. Vi lämnar tillbaka nyckeln till den lånebil vi fått använda för att ta oss in till stan.

- Är ni redan tillbaka? Har Daniel ringt er?

- Nä, men vi sitter här och väntar nu sista stunden.

- Ja, de håller nog på att bygga ihop motorn nu igen, tror jag. Ni vet ju var soffgruppen och kaffet är?

- Ja.

Bilförsäljningens soffgrupp. Backhopparna har nu blivit kvinnliga. Det ser kallt och läskigt ut. Håkan leder fortfarande i Wordfeud. Frukten är slut. Klockan är 16.30. Verkmästaren har haft en social kvart med oss för att glädja oss, tror jag. Han berättade om sin cykling. Vi om vårt liv i allmänhet, husbilslivet i synnerhet och att det är bra att det är vår snart. Och annat sånt. Jag smäller ihop min bok och tycker att jag vill börja köra hem nu snart. Det kommer nog att ta minst 7 timmar att köra hem. Jag reser mig för att gå och prata med Marcus. Jo, för nu har vi börjat lära känna varandra, vi och personalen på bilverkstaden.

- Vad tror du, har de fått motorstopp nu på testrundan?

- Haha, nej, det är nog helt i sin ordning. Fast jag tror inte riktigt att de har hunnit köra ut för att testa bilen än. (springer ut i verkstan för att kolla)

- De ska köra ut och testa den nu.

Bilverkstadens kundmottagning, 17.10. Marcus ser lite trött ut nu. De har egentligen stängt, och han vill nog hem.

- Jo. Nu har de kört. Och tyvärr är det nog så att kopplingen fortfarande läcker hydraulolja. Sprutar, faktiskt. Faktiskt funkar det inte alls. Faktiskt är det så att när de bytte motor så blev det fel storlek på svänghjulet så det pressar sönder hydraulcylindern. Faktiskt måste vi börja om från början.

- (!!!!!)

- Men. Jag har pratat med Mikael (servicechefen). Vi fixar hem er med tåg. Och så kommer vi att köra hem husbilen till er i Skåne när den är lagad.

Bilverkstaden, servicechefens kontor. Klockan är väl kanske 17.45. Inga lämpliga tåg fanns. Nu håller servicechef Mikael på att köpa flygbiljetter till oss. Marcus i kundmottagningen kommer att köra oss till Arlanda. Bilverkstadens ekonomiansvariga står bredvid Mikael och vrider sina händer eftersom internetbanken vägrar samarbeta med SAS biljettbokning just nu. Hon har nog också slutat jobba för länge sen.

- Nähä. Nä, men då betalar jag själv med mitt kort, så får vi ordna upp det här på måndag, du och jag. Hmmm - får nog stjäla lite av frugans pengar så att det finns täckning på kontot.
(Carolina sitter på en stol intill och försöker låtsas som att det regnar. Ska hela Uppsala engageras i vår husbil?)

- Ja. Så där. Och så checkar jag in er också, så kan ni bara gå rätt till securityn när Marcus kört er.

Arlanda. O'Learys. Håkan och jag sitter nära gaten med varsin gigantisk entrecote framför oss och varsin lika gigantisk öl i glasen. Vi är varma. Vi kommer att komma hem samma tid vi planerade från början, strax efter 21-tiden. Dock utan husbil. Fast vi slipper göra om den här resan till Uppsala och köra 70 tråkiga mil hem i onödan. Plus att vi får husbilen ordentligt testad att den funkar, utan att vi behöver vara oroliga eller inblandade. Det blir nog Marcus som kommer köra ner den till oss. Vi har lovat honom en fika när han kommer. Och så har vi lovat att stanna till vid bilverkstaden i Uppsala när vi ska till Boden i sommar.

- Jaha. A day well spent. Eller inte.

- Ska vi försöka hitta en vinterförvaring till husbilen nästa vinter som ligger något närmare Vismarlöv, tycker du?

- Tja, kanske. Fast de är trevliga på den där vinterförvaringen i Uppsala, det är de. De kanske möjligen ska träna lite till på att byta ut Ford Transit-motorer.

5 kommentarer:

  1. Oh, vilken dag och vilken vånda! Skönt i alla fall att ni kom med flyget hem och att Mikael, Marcus m fl bemötte er så trevligt. Hoppas nu att ni snart har husbilen (felfri) hemma igen och att "slutet nått allting gott" vad gäller denna "affär" får råda. Maman

    SvaraRadera
  2. åh herregud... jag kan inte säga något annat... Vilken gräslig dag... /Åsa

    SvaraRadera
  3. En mardrömsdag, verkligen! Maman

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast den kunde varit ännu värre. Tänk om vi kört iväg och felet med kopplingen uppstått i Östergötland nånstans? Nu var vi åtminstone på plats vid verkstan, och de tog på sig felet.

      Radera
    2. Jo, det är klart, det hade varit än värre. Men ändå, först upptäckten av felet och sen er långa,långa väntan i ovisshet(och kyla) på besked. Jag känner hur jag hade upplevt det...

      Radera