måndag 4 februari 2013

Kasta en pinne och ropa apport?

Häromveckan när Håkan och jag var ute och sprang i Bökebergsskogen så sprang jag förbi något som låg precis i kanten på stigen. Hjärnan reagerade när jag redan var förbi, liksom, och jag hoppade till av obehag och skrek till. Det var ett rådjur eller en hjort som låg där, med liksom lösslitna pälsbitar bredvid. Och huvudet var borta.

Jag sprang vidare och hoppades dumt att jag hade sett fel, eller att kroppen mirakulöst skulle ha försvunnit när jag kom tillbaka (var tvungen att komma tillbaka den stigen för att komma till bilen). Men nä - nu kollade jag lite mer noga. Dött djur - huvudet avslitet.

När jag mötte Håkan vid bilen hade förstås han också sprungit förbi det huvudlösa kadavret och vi fantiserade om att kanske det hade varit den där vargen som setts på ett par ställen i Skåne som varit framme i "vår" skog.

Det var inga fantasier. Nu har vi fått veta (av någon som känner någon som är ansvarig för skogen) att det verkligen var en varg som hade dödat det där rådjuret (eller hjorten - vad vet jag, huvudet saknades ju...).

En varg i Bökebergsskogen. Hm. Ska jag börja vara rädd nu? Nä, jag tror inte det. Det ska nog mycket till innan en ensam varg anfaller en människa. Men ändå. Tänk om jag är ute och springer - och så rätt var det är kommer det en varg ut på vägen. Vet inte om det liksom är läge för

"Fiiiin hund. Sitt!"

Nä. Tror inte det.

Kanske ska köra det mer klassiska "så stora ögon du har" etcetera etcetera. Föreslår vargeländet att jag ska gå ifrån stigen och ge mig till att plocka blommor eller så, så är det nobben direkt.

Troligen kommer den inte heller att bära den här outfiten.

7 kommentarer:

  1. Oj, läskigt! Jag hade nog blivit lite nervös jag, men du är nog mycket modigare... Kan de klättra i träd? Kan du? Springa från den kan väl bli svårt till och med för dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men de attackerar inte människor om de inte är många och desperat hungriga. Har jag läst.

      Radera
    2. Läst ja! Jag skulle nog inte lite på det, tror jag. Det kan ju vara en ensam, hungrig o desperat typ. Akta sig för "Den grå", det har jag läst att man ska göra. Maman

      Radera
    3. OK, OK,ser jag en hund som verkar ovanligt stor, och dessutom utan koppel, i skogen nästa gång jag springer, så springer jag fort fort till bilen.

      Radera
    4. Ja, foratre än fort!

      Radera
  2. Tur du ibland har med dig byns store vakthund!

    SvaraRadera
  3. Oh ja! Han är som klippt och skuren för vargjakt, han. Eller så känner han vildmarkens lockrop så mycket att han sliter sig och förenar sig med sin broder i skogen.

    SvaraRadera