Min son fysikprofessorn

Jag och Erik åkte återigen iväg på en orienteringstävling idag, bara vi två. Det är mysigt för då pratar vi i bilen, ostörda av syskon, TV eller datorer och annat sånt. Och det är vid sådana tillfällen jag funderar lite över hur min sons hjärna fungerar och vad det ska bli av honom när han blir stor och hur olika vi fungerar och tänker, han och jag. Här är en av frågorna han satt och funderade över på vägen till tävlingen:

"Mamma? Vad tror du händer om man tar tio megafoner och lägger dem i en ring så att tratten liksom pekar in mot nästa megafons mikrofon? Då måste ju den sista megafonen ha förstorat ljudet så att det hörs över hela världen? Väl? Och vad händer med ljudet - går det runt och runt i ringen för evigt?"

??? Vad svarar man??? (eehhh....jag har faktiskt aldrig ens funderat på att lägga megafoner i en ring. Men ljudet måste ju förstärkas? Men inte kan väl ljudet hålla på för evigt?? Fysik är inte min grej)

På vägen tillbaka rörde samtalet i stället frågorna "om man var tvungen att hugga av ett finger - vilket finger hade man klarat sig lättast utan?" Och "nog hade det väl varit smartast att använda en laserstråle för att skära av det?" (både hugger och bränner samtidigt) Och "vilken tå klarar man sig bäst utan?"

Jag vill helst inte bli av med någon av fingrarna alls, tack. Eller tårna.

Det råder delade meningar här, alltså.

Man kan ju förbanna snön. Hålla på att skotta den hit och dit fast det bara kommer mer, halka på isen, sladda med bilen, inte se vägen för snöröken, köra in i drivorna.

Men man kan å andra sidan vara som somliga andra. Som älskar snö och kyla över allt annat och som tycker att minusgrader är de enda rätta graderna och att snö är något att leka med, rulla sig i och gräva ner nosen i för att hitta bra lukter. Sån kan man också vara. Om man är hund.

Hemkunskap. Tänk vad mycket det innebär!

Lisa har under ungefär en månads tid haft läxa i hemkunskap. Det är en bra idé, för som det står på läxpappret "man kan göra sina matteläxor och läsa böcker hemma, då kan man bli bättre i matematik och svenska. I ämnet hem- och konsumentkunskap, som jämfört med andra ämnen är ganska litet, har man bättre förutsättningar om man hjälper till med hemmets alla sysslor". Och så kommer en lång lista på vilka uppgifter som ska göras, och plats för datum/signatur.

Det är när man läser den här listan, som först ser löjligt lång ut, som man tänker till. Gör vi verkligen allt det här hemma? Och inte bara ibland, utan varje vecka, varje dag...

Lisa har tagit sig an uppgifterna med stor iver. Grejen är bara att man ska komma ihåg att hon ska göra det, och planera in tid när hon kan göra det. Vips har man liksom lagat middagen eller bäddat sängen eller vad det är, och så tänker man att, ja, ja hon kan göra det nästa gång. Men veckorna bara rasar undan och nu ska pappret snart lämnas in...

Förbereda en frukost till familjen
Laga en middag
Skala en potatis
Baka en kaka
Diska för hand
Sortera tvätt - sätta igång tvättmaskinen
Hänga upp tvätt/torktumla
Städa en garderob/byrå
Städa toalett och handfat
Dammsuga ett rum
Våttorka ett golv
Vattna blommor
Bädda en säng
Renbädda en säng
Dammtorka ett rum
Skriva en inköpslista
Handla

Man blir matt, eller hur? Faktiskt har hon bara två saker kvar på listan nu: baka en kaka och diska för hand - och det ska vi fixa i eftermiddag.

Motorhaveri och nagellackshaveri. Och snöstorm, glöm inte den.

Idag tyckte jag att det var en listig idé att locka med mig min son på lite adventsorientering i Lödde Sandskog. Som en sån där mor-son-sak (eftersom Håkan var iväg med husbilen uppe i Gävle för att bevista en rockkonsert). Lagom listigt när stormen ylade runt knutarna och fingrar och kinder frös. Det var inte rätta bakgrunden för att få sonen mer intresserad av orientering, direkt.

Fast det var i och för sig precis rätt bakgrund (grått ylande elände) för samtalet jag fick från Håkan precis när jag höll på att värma upp inför orienteringen:

- Vi står på motorvägen utanför Tierp. Det är femton minusgrader och husbilens motor har gått sönder. Oljan har sprutat och röken har vällt ut över hela motorvägen och nu har vi ringt bärgare som kanske kommer senare om vi har tur.

Det är sånt man inte vill höra.

Orienteringen gick följaktligen åt h-ete eftersom jag bara sprang och räknade pengar i huvudet och undrade huruvida min oäkte make skulle komma hem överhuvudtaget de närmaste dygnen. Det blev ju inte bättre av att snöstormen brakade igång på allvar och drivorna genast började lägga sig på vägarna mot Vismarlöv. Vi kunde köra hem men vete katten om vi kan köra ut ikväll igen och hämta hem någon husbilslös Håkan.

Men en dag i Vismarlöv nöjer sig sällan med en snöstorm och icke hemkommande husbilar. Nädå, vi får plats med så mycket mer i våra liv. Till exempel passade Lisa på att måla naglarna under tiden jag kollade med Folksam vad vår försäkring kunde tänkas täcka in och om det stod något fantastiskt om total-garanti-för-allt i köpehandlingarna för husbilen. Lisa målar naglarna på följande vis: Först målar hon alla naglarna med ett tjockt lager nagellack. Mycket tjockt. Hon passar också på att måla nagelbanden och lite utanför naglarna också. Och så petar hon med fingrarna där hon målat utanför så att fingertopparna får nagellack på sig också. Sen blåser hon en stund på naglarna så att första lagret ska torka - sen målar hon ett lager nagellack till. Samma procedur med nagelband och fingertoppar. Sen ropar hon på mamma.

Följer alltså en lång stunds samvaro med Lisa, tops och aceton inne i badrummet innan middagslagandet tar vid. Och så hemkunskapsuppgifterna. Hemkunskapsuppgifterna är så många och omfattande så att jag nog ägnar ett eget inlägg åt dem, tror jag, annars blir detta något av en Klagovisornas roman.

Men här är vi nu. Middagen är klar, hemkunskapen saknar bara lite, vi är insnöade (kanske, vet inte hur det ser ut på vägarna), husbilen står och är ensammen och ledsen utanför en verkstad i Uppsala och Håkan är möjligen på väg hem.

Vörtbröd, rödbetsbröd och en timmes tidningsläsande

En lördag utan något inbokat! En lördag utan stress, en lördag med sovmorgon, en lördag med frukostätande under minst en timmes tid, med läsning av tidningens alla delar och artiklar som var intressanta. En sån lördag är något alldeles fantastiskt, och en sån lördagsmorgon har jag precis haft.

Direkt när jag gått upp (och nej, det var varken med tuppen eller solen, utan ungefär vid 10...) så gick jag ut. Solen lyste, snön gnistrade, tidningen låg och väntade i brevlådan, och brevlådan ligger ungefär halvvägs bort till bageriet så jag beslutade mig för att gå bort dit och köpa nybakat bröd.

En rejäl perk med att bo i Vismarlöv är att här finns Vismarlövs Café och Bageri. Och man kan gå en fem minuters promenad och köpa nybakat bröd. Det är inte illa. Det är faktiskt alldeles fantastiskt.

Idag köpte jag två sorters bröd: vörtbröd och rödbetsbröd. Och, ja, så köpte jag en påse av den där särskilda finska saltlakritsen de har där. Den är bara till mig och jag är värd varenda liten lakritsbit i den.

Vörtbrödet luktar så gott och juligt så det var rena fröjden att skära upp det och känna den kryddiga doften av det. Jag har förstås ännu ingen julskinka att lägga på det men prickig korv var väldigt gott det med.

Jag har aldrig tidigare stött på påfundet att ha rödbetor i bröd, men var ju tvungen att testa. Det är mörkt röda bitar i det annars ljusa brödet. Och det var riktigt gott! Mycket saftigt, och sött, och påminde om smaksensationen man får när man har morot i bröd eller kakor. Rekommenderas! Med ost på...

Zorn fattar det där med carpe diem

Jag gjorde en kommentar på någon annans blogg (Fiktiviteter) om min relation till konst. Där skrev jag (bland mycket annat, kommentaren blev alldeles för lång) om att ett av mina favoritkonstverk är en liten akvarell av Zorn där man ser en stuga i en backe en sommarkväll, och att denna bild för mig är sinnebilden för svensk sommar.

Det finns ett hus i närheten där vi bor som liknar det där huset, och när jag kör förbi det brukar jag ofta tänka på den där sommarnattsbilden, och så blir jag längtig.

När jag skrivit kommentaren blev jag väldigt sugen på att se den där akvarellen igen (jag har den som ett inramat vykort hemma, men ramen är trasig och den står på något "säkert ställe" i väntan på att jag ska sätta upp den igen, så jag har inte sett den på länge) så jag letade upp den på nätet. Här är den:

Junikväll
Anders Zorn

Visst blir man sommarlängtig av den?! Speciellt en dag som den här, med -1 ute och fullt med ungar som kastar snöboll på skolgården.

Har hittat målarpenseln - men var är dynamiten?

När vi var i London köpte Lisa ett datorspel för bara 5 pund: The Phantom of the Opera - Hidden Object Adventure Game. Det har legat oöppnat i hennes rum sedan vi kom hem. Men nu i kväll packade vi upp det och installerade på min dator.

Det är ett stillsamt spel där man ska gå in i olika rum och hitta olika saker som sedan ska användas på andra saker i andra rum, och så är det små pusselspel inlagda och på väldigt många ställen klassiska "hidden object" spel där man bland mängder av saker ska lyckas hitta 10-15 prylar på en lista.

Vi blev sittande ett bra tag, både Lisa och jag tillsammans. Efter en stund kom Erik förbi och började titta och strax var han engagerad han också och satt med och letade efter grejer. Det var länge sen vi gjorde något så mysigt ihop.

Synd att klockan i vanlig ordning skulle rassla fram till läsa saga- och godnatt-dags. Men det gjorde den.

Hoppas vi sitter där snart igen alla tre.