Det blev inte som jag tänkte

Nä, det blev nog inte som jag tänkte med idag. Det blir ju sällan det. Vi skulle ha gått runt på Söderåsen, Håkan och jag, och rekat orienteringsbanor vi ska ha på en tävling om ett par veckor. Men min väderapp visade bara upp regnmoln efter regnmoln ovanför Söderåsen. Visst finns det inga fel väder bara fel kläder men en del av de där regnmolnen hade blixtar i sig också, och hur kul det än är att gå i skogen är det inte så himlans kul att vara där när det åskar, så vi stannade hemma.

Grejen var att vi skulle ha gjort den här orienteringsrekningen redan igår, och dessutom kombinerat med att själva springa orientering på kvällen, men väderappen trumpetade ut störtregn och åska för Söderåsen igår också. Så det blev knäckpaj och bok hemma istället.

Och det här blogginlägget? Det skulle inte alls ha handlat om väder (för hur himla kul är det att läsa om? Egentligen??) Det skulle ha handlat om en viss artonåring, och denne artonårings process mot att göra sig fri från föräldrars krav. Om ganska högljudda diskussioner om huruvida en artonåring behöver berätta för resten av familjen ungefär när han tänker komma hem om han sticker iväg. Om hänsynstagande och att leva tillsammans även om man råkar ha blivit vuxen. Men det blev inte riktigt som jag tänkte eftersom det är rätt jobbigt att sätta ord på allt det där (hålla om och putta ifrån sig samtidigt, ungefär).
I stället fastnade jag i fruktlösa försök att hitta smartare sätt att lägga upp filmsnuttar på bloggen än att först ladda upp dem på youtube och sedan länka hit. Har testat appar som gör filmer till gif (för gifs är skitlätt att lägga upp på bloggen) men hittade ingen bra (tips, någon?), testat videofy.me men det var lika omständigt som youtube... och ja. Det här är ungefär lika rafflande som att läsa om vädret. Här kommer därför en kombo av dessa två meningslösheter - en filmsnutt på det trista vädret, upplagd via youtube alltså.





Och när jag ändå var inne på Youtube och härjade? Då hittade jag den här filmsnutten jag tydligen laddade upp dit för ett par år sen. Det är en typisk naaaw-film, från när Erik var inte fullt så stor, läskunnig eller i bryta-sig-loss-från-föräldrarna-fasen.



Men OK. Det här blev bättre än jag tänkt mig: eftersom vi inte gick i skogen fick jag energi till att rensa bort allt jämra ogräs och annat elände från rosenrabatten på baksidan. Äntligen kan man se rosorna och lavendeln! Hurra! Heja mig!