38 nya faktapunkter

Eftersom jag verkar ha himla svårt för det här med att skriva om mitt liv här på bloggen när det faktiskt händer saker i mitt liv (läs: är stressigt)(läs inte: katastrofer och större livsomvälvningar) så får jag väl köra en faktapunktslista igen:

1. Lisa har börjat gymnasiet och tycker det är himla kul än så länge.
2. Trots att hon de flesta morgnar då måste gå upp... (håll i er) 05.50. 
3. Upprepar: 05:50. Och hon gör det. Av sig själv.
4. Fast hon, som i morse, är förkyld.
5. Och trots att hon måste cykla hela vägen till Klågerup.
6. Med både ryggsäck och fiolväska, och vissa dagar banne mig även idrottsväska.
7. Och tillbaka.
8. Hennes bror ler på ett överlägset sätt och säger att "välkommen till verkligheten, lilla vän". Typ. Fast han hjälper henne med matteläxorna, det gör han.
9. Men ändå, trots de tidiga morgnarna och allt det där: "Mamma? Idag hade vi 80 minuters svenska, och läraren pratade hela tiden. Och... alla i klassen lyssnade hela tiden. Utan att störa och väsnas. Och alla antecknade. Mamma! Alla gjorde det!! Det kändes helt overkligt...!"
10. Heh... hejdå stökiga högstadietid, alltså.
11. Erik har förstås också börjat skolan, men nu är det tredje året på gymnasiet, och han är van. "Asså, mamma, jag har koll. Släpp det."
12. Och han läser kemi, och fysik, och är helt lycklig med det. 
13. Är han mitt barn??
14. Dock har han fortfarande sin bergfasta övertygelse om att jag kan fixa allt: igårkväll vid 22 kom han hem från ett planeringsmöte i scouterna där han och några andra "rovers" (som de nu tycker att de är) förbereder ett kårläger om några veckor. Det ska vara Pokemon-tema. Så: "Mamma? Kan du fixa en labbrock? Och har du grått hårfärgningssprej?" (svaret var "nej" på bägge frågorna)(faktiskt)(tipsade honom om facebook, detta fina sociala forum som troligen kan lösa hans problem via hjälp från vänner och vänners vänner som säkert äger drösvis med labbrockar i olika storlekar)
15. Det är en utveckling. För tre år sedan hade han troligen kommit på morgonen samma dag som evenemanget skulle ske, och frågat "var har vi våra vita labbrockar?". Tro mig, jag har fått tidiga morgonfrågor om var vi har "våra kläder som äldre människor har", "våra promenadkäppar" och "våra dödskallar". (den sista kunde vi lösa)
16. Jo, den här scoutgruppen som består av unga vuxna varav min son är en. De ska ha någon slags klubbmärke (heter det säkert inte, men ni fattar. Till tröjor, flaggor och vadvetjag). Och detta ska, enligt uppgift, vara "en bild på en älg i en kundvagn".
17. Fråga inte. Men det har med uteliggare att göra.
18. Jag har glömt att ta på mig mitt halsband med vikingaguldmyntet idag, det som jag annars alltid har på mig. Hu. Nu kan vad som helst hända.
19. Och, jepp. Kom just på att jag ska till tandläkaren idag.
20. Vad var det jag sa?? Allt kan, och kommer, att hända.
21. Och på tal om försäkringar så hade Folksam helt utan förvarning höjt den månatliga premien på vår husbilsförsäkring med över hundra kronor i månaden. Jag ringde och frågade varför, men fick till svar ett luddigt "joo, men försäkringspremier går ju upp och ned, beror ju på hur många skador alla försäkringstagare råkat ut för under det gångna året, så får de tillsammans ta kostnaden" typ.
22. Hm. Jag tror att det är en hämnd för att de fick bekosta 75% av vårt motorbyte i början på sommaren. 
23. Men under den gångna helgen funkade den fint, husbilen! I fredags kördes den till Teglaröd på Söderåsen, där vi ordnade en orienteringstävling på kvällen, sov över i den och sedan lördag förmiddag ordnade orienteringstävling The Sequel med jaktstart på fredagskvällens resultat.
24. Sedan höll den hela vägen hem.
25. Och, inte nog med det. På kvällen körde vi hela vägen från Vismarlöv till idrottsplatsen i Lönsboda utan krångel. Fina, fina husbilen...!
26. Lördagskväll i Lönsboda. På idrottsplatsen. I husbil. Med kvällsmacka och öl. Vad är väl Stureplan mot det? Va? Pffft...
27. Vän av ordning undrar säkert varför vi inte körde direkt från Söderåsen till Lönsboda? Varför krångla med att köra hem?
28. Jo: vi ville vara med på ett 40-årskalas i Lilla Rödde vid Simontorp på eftermiddagen. Det fick vi. Vi satt utomhus och åt god mat och det var väldigt bra och fint. 40-åringen visste inte om att han skulle få gäster, men han verkade glad och nöjd.
29. Och vad gör man då i Lönsboda när man vaknar där en söndagmorgon? Ger sig ut i skogen och springer orientering förstås! DM ultralång distans, till och med. Det var långt. Det var väääldigt långt, och jag var ute vääääldigt länge och tittade på mossa och stenar i skogen. Ibland var det rätt stenar, och då satt kontrollen bakom dem. Ibland var det fel stenar, och då svor jag.
30. Jag höll på i 1 timme och 51 minuter.
31. 111 minuter.
32. Sedan var jag trött.
33. Håkan höll på ungefär lika länge, men hans bana var drygt 10 km (medan min var 6,8 km).
34. Och han blev dessutom blöt inpå bara skinnet eftersom Tor tyckte att det skulle åskas loss lite där mitt på dagen. Blixt, dunder och hällregn, alltså.
35. Är det bra att vara i skogen då?
36. Nej.
37. Men inte fasen bryter man om man har sprungit 4/5 av en ultralång orientering och bara har sista biten kvar?
38. Nej, det gör man inte. 

Går smärtgränsen vid 38 punkter? Troligen. Hejdå!