Och... det var ju väldigt vad, eh, stor han har blivit. Han är ju himla produktiv som författare, och reser mycket, så jag antar att det blir si och så med motionen. Har ingen aning om hur han lever sitt liv eller någonting, läser ju bara (och älskar) hans böcker. Men nu när jag såg det där omfånget runt midjan så gick det en blixtsnabb tankekedja genom mitt huvud: ujuj, stor, lever säkert ohälsosamt, ujuj, stressigt också med alla de där resorna, ujujuj tänk om karln går och dör i en hjärtattack? Hur går det då med att skriva färdigt giganto-serien Stormlight Archives? Han har ju sju böcker kvar, och går och bär på hela det där universat inne i sitt huvud...
Sedan rodnade jag lite. Vad säger de där tankarna om mig? Hur självisk? Jag har inte ett dugg att göra med hur en vilt främmande karl på andra sidan jorden lever sitt liv och hur många kilon han önskar släpa runt på? Nä, men det är väl det. Jag känner honom inte på något annat sätt än att han för mig är leverantör av den bästa fantasyn jag vet, och skulle han försvinna kan inte uppdraget tas över av någon annan. Kan ingen säga åt karln att sköta om sin kropp lite bättre?
Den här krass-själviska Carolina brukar sticka upp samma fula själviska nuna så fort herr George R.R. Martin dyker upp på bild. Han, som någon gång borde leverera de avslutande böckerna i Game of Thrones-serien. Han är också stor, och inte är han särskilt ung heller. Precis samma ujuj-hjärtattack-tankegång brukar dra igång i mitt huvud när jag ser på honom. Sköt om din kropp och leverera böcker innan det är för sent, karl!
Sicken tur att jag själv inte är kändis på något sätt, för fy vad jag hade blivit arg på alla som hade tyckt saker om min livsstil utan att känna mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar