Vad en bibliotekarie kan gå igång på

Igår gjorde vi ett något ovanligare studiebesök med skolbibliotekarierna - vi var på Trelleborgs museums magasin. Anledningen var att vi skulle få se det många skolelever kommer för att se där: ett inrett skolrum med gamla bänkar och gamla skolsaker, och likaså ett rum inrett som en gammaldags handelsbod med hyllor fyllda med gamla burkar och annat fint. Det var intressant. Men för att komma dit gick vi igenom magasinets övriga salar, fyllda med museets samlingar. Och det! Det var verkligen wow! Så många saker, så gamla saker, så kärleksfullt och ordnat ställt på sina rätta platser.

Jag kan ju ingenting om hur man ska sköta ett museum och hur man tänker och arbetar med dess samlingar, men brukar tycka att det är intressant att se utställningarna på museum. Där ser man saker i miljöer, tillsammans med information, genomtänkt och fint och utvalt. Men de här samlingarna var liksom de riktiga samlingarna på något sätt. Skatten. Hade jag sett varje sak för sig hade jag nog inte blivit lika fascinerad - nä, det var nog det här att allt var ordnat i grupper, sorterat. En bibliotekarie går igång på sorterat. Det första jag såg när vi kom innanför dörren var samlingen med vagnar till vänster, och till höger stod alla barnvagnarna. Åh!

Eller klockväggen!

Eller samlingen med vaggor. 

Mest spännande var nog den här violinen, som är gjord i marmor. I marmor! Och, om den bara blev stämd, så går den tydligen att spela på.

Det fanns så mycket i det där magasinet (som var gigantiskt). Fina skåp i alla möjliga storlekar, dressiner, gamla räfsor, cyklar, ett bingohjul (fungerande), soffor, kläder, spinnrockar i långa rader... men aldrig fick jag den där kaotiska och överväldigade känslan som jag får på loppisar och sånt. Det här var så prydligt och kärleksfullt, numrerat och katalogiserat.

Hade jag inte blivit bibliotekarie hade jag nog trivts som arkivarie eller något sånt tror jag.