Erik 19 år idag!

För någon vecka sedan var Erik på scoutläger, och i sin packning hade han av någon outgrundlig anledning prioriterat att knöla ned sin tjocka frottémorgonrock. Och eftersom ryggsäckens utrymme är begränsat innebar säkert detta att annat fick stanna hemma. Regnkläder, varm tröja och sånt där krafs. Vad vet jag - det var ganska många år sedan jag slutade vara involverad i packningen till scoutlägren.

Rapporter och bildbevis kom sedan på att min äldste telning knatade runt i Sonnarp iförd morgonrock, halmhatt och scoutscarf. Ibland också kompletterat med ögonlapp och flintlåspistol. Ungefär så här:

Igår hade denne son fått punktering på cykeln på väg ner till bussen i Klågerup. Han kunde inte cykla på den, den ville inte ledas så därför fick den dumpas i ett dike medan ägaren ifråga galopperade till fots de sista hundra metrarna och hann med bussen. När han sedan kom hem fanns cykeln kvar i diket (som väl var) varpå han givetvis väljer den absolut smidigaste lösningen att bära hem cykeln över ena axeln. Varför inte ringa sin far som faktiskt var hemma och dessutom har en bil med dragkrok där en cykelhållare kan monteras på 30 sek? "Tänkte inte på det" var sonens korta svar.

Praktiska lösningar är inte riktigt hans grej.

Nå. Denne cykel- och morgonrocksbärande unge man är nästa vecka inbjuden till Rotary Lund-Ideons frukostmöte för att ta emot ett stipendium för bra studieresultat. Han är då en fem elever från Polhemsskolans alla fem avgångsklasser på teknikprogrammet som valts ut för detta. Killen har alltså A i de flesta kurserna från teknikprogrammets nördigaste teknikinriktning med mest matte och fysik (och hans mamma är så stolt att hon håller på att gå sönder). Han är så smart. Och har pluggat stenhårt.

Det är någonstans i skärningen mellan den totalt opraktiske, den knivskarpt smarte och den som inte bryr sig ett strunt om vad omgivningen tycker om honom som vi hittar vår älskade Erik. Detta är han.

Och idag fyller han 19.

Ikväll går vi ut på restaurang och firar honom med massvis av god mat, och då kommer jag sitta där och vara stolt, och så kommer jag att tänka på vad författaren Åsa Larsson så fint skrev på facebook häromdagen - jag lånar hennes formulering pga så bäst:

"Det är något speciellt för en mamma att gå ut och äta med en son som snart är vuxen. Man sparar alla prat och skratt och gemensamheter som pressade vackra blommor i ett herbarium. Snart flyger han. Men inte än. Inte riktigt än."

Precis så.

Grattis Erik!