Vad en tonårsmamma måste lära sig att leva med

Hela min familj har samfällt dömt ut mig såsom varande alldeles för negativ och hönsmammig, och att jag oroar mig i onödan, och att jag ska chilla, och har sett på mig med både höjda ögonbryn och överlägsna blickar.

Men jag har kval idag, och kommer att gå och bita i både naglar och knogar och annat som råkar vara tillhands, ända tills jag kommer hem och (förhoppningsvis) blir lugnad. Då blir det åtminstone ett glas vin. Eller två. Eller möjligtvis tre tills jag lugnar ner mig helt. Jag är ju, som sagt, (överdrivet) uppskärrad över detta stora nya steg i mitt liv.

Det var nämligen ingen som varnade mig.

Ingen, som när jag skrev på (not) allt-du-behöver-vara-beredd-på-när-du-skaffar-barn-pappren sade något om att det här kunde inträffa.

Det har med bilar att göra. Och trafik. Och att min son ska ut i trafiken, utan mig. Nej, han ska inte köra själv. Vi övningskör, han och jag, och jag har lärt mig hantera det där att han försiktigt kör bil när jag själv sitter bredvid och kan tala om för honom när det ska köras lite fortare alternativt krypbackas runt ett gathörn. Hans eget körkort ligger så pass långt in i framtiden att jag inte har börjat oroa mig för det än. (men det kommer, var så säker)

Det jag hade glömt att ta med i beräkningen är att han har kompisar som är äldre än honom. Nu ringde en kille som han har känt sedan de tog varandras leksaker på dagis. Killen ifråga fyllde arton för några månader sedan, och hade nu tydligen tagit körkort. Och idag? Då ska de här två pajsarna ut och köra själva. Killen med nytaget körkort och så min rosenkindade oskyldige lille gosse som alldeles nyligen lade av med välling. De ska till Nova Lund och göra av med studiebidragen, kan tänka. Fast jag har en känsla av att själva bilfärden dit, utan några som helst föräldrar eller vuxna med i bagaget, är själva höjdpunkten på utfärden.

Fyra glas vin? (Meh! Mamma! Lugna dig nu!! VARFÖR skulle de inte klara av att köra dit själva??)