Carolina v/s Grus: 1-0

Jag brukar bli fnoskig över grus och sand i hallen så här års, men i år håller jag faktiskt på att bli alldeles tokig. Men det är ju inte så konstigt heller - det går liksom inte att komma in i vår trädgård utan att först bli alldeles lerig om skorna nu.
Det är allt det där grävandet som skett för vatten och avlopp - i vår trädgård, utanför vår trädgård och hela bygatan. Just nu råder tillfällig frid i grävandet. (nästa fas som innebär att resten av vår trädgård ska grävas upp och uterummet rivas börjar väl någon gång i april eller så) Orangeklädda männen avslutade genom att lägga ut ett tjockt lager grus överst på bygatan - jag antar att det ska köras in och sedan skrapas till för att så småningom mer likna Trevlig Bygata än Skumpig Byggarbetsplats. Men just nu? Just nu är det ett tjockt lager grus som är väldigt grusigt och löst. På nätterna fryser det till och på dagarna töar det upp till att bli lergrus.

Och det följer förstås med in i vårt hus där det bekvämt lägger sig tillrätta i hallen, knastrar mysigt under våra fötter när vi går till badrummet, villigt följer med under fötter, tofflor och strumpor in i vardagsrummet, uppför trappan, ner i mattor, upp i soffor och ner i sängar.

Jag är inget maniskt städande person. Jag har mycket hög toleransnivå för damm (typ oändlig). Men jag fixar inte när det ligger grus på golvet. Så just nu består mitt hemmaliv av rätt mycken Kamp Mot Jävla Grus.

Just nu står det 1-0 i den där kampen, 1-0 till mig. Jag har förbjudit skor som kommer direkt från Vismarlövs Grusgata att komma innanför ytterdörren. De får bo i uterummet i en stor hög. På ytterdörren sitter en typiskt charmig Arg Lapp som skriker att "Ta av dig skorna UTANFÖR dörren!!", mest riktad åt min förvirrade son som annars gärna klampar runt i hallen iförd skor beklädda med centimetertjockt grus. ("va? grusiga skor? tänkte inte på det") Han må ha den skarpaste mattehjärnan i vår familj, men särskilt praktisk är han inte. Jag håller nu tummarna för Arg-Lapp-Metoden.

Fast... de närmste dagarna kommer gruset att ta en gruvlig ledning i den där kampen. Vi ska nämligen ha fina Murre boende hos oss. Och han är ju världens bästa, och snällaste och mycket efterlängtad och så... men samojeder har rätt fluffig päls. Samojeder måste gå ut och gå på Vismarlövs Grusgata många gånger om dagen. Och samojeder kan inte läsa Arga Lappar. Inte heller kan de ta av sig tassarna innan de går inomhus. Så... jag får väl sätta på mig inneskor. Och lugna ner mig lite.

Exhibit A

Och så här ser trädgården ut just nu. Innan vi gräver upp resten, alltså.