Där satt jag igår och brottades med mystiska saker på en webbsida som behövde uppdateras. Bakom ryggen på mig fanns förstås som vanligt två stängda dörrar till två rum med varsin tonåring i. Från den ene tonåringens rum hördes mest tystnad och en eller annan svordom. Från den andra tonåringens rum? Ett himla liv.
Det lät som om det var en hel skolklass där inne. Jag pausade webbsidesbrottandet en stund och lyssnade, och jag kunde efter en stund urskilja ett antal röster. Två tjejer och tre eller fyra killar kom jag fram till. Ändå var jag helt och alldeles säker på att tonåringen ifråga var helt ensam på sitt rum.
Hur kommer nu detta sig? Spökar det? Börjar jag få en lätt släng av schizofreni och höra röster? Nej. Detta är det moderna sättet att umgås. Det är så de gör, de däringa "ungdomarna" nuförtiden. De umgås fullständigt obehindrat och helt självklart över nätet.
Lisa spelar alltså Minecraft, uppkopplad mot en server, tillsammans med en eller flera kompisar. Samtidigt har de alla ringt upp varandra med Skype och kan alltså prata om spelandet samtidigt som de spelar. Eller prata och prata...skrika och tjoa och pipa och vråla varningar och uppmaningar och i allmänhet föra ett väldigt stort väsen.
Bra det, när man bor på landet och inte i en handvändning kan hänga med kompisar precis när man vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar