söndag 4 maj 2014

Mor och dotter i Kivik


Lisa och jag har haft en läshelg i Kivik. Vi åkte dit i fredags eftermiddag och kom hem i dag på eftermiddagen. På den tiden har vi
  • läst böcker, förstås. Vi hade varsin försvarlig boktrave med oss, och har suttit i varsin soffa i husbilen med kuddar bakom ryggen och läst, och läst, och läst...
  • vi har också varit ute och besett Kivik. Äppelträden hade inte riktigt hunnit slå ut mer än enstaka gren här och var - men he-rre-gu-uuuud vad vackert det är i Kivik även fast inte äppelträden blommar. Havet syns var man än är. Husen är så fina och finurliga, och de har gatunamn som "Tittutvägen" och "Genfärdabacken".
  • vi har ätit pizza på Kiviks pizzeria. Det vet väl varenda människa att man inte känner ett ställe förrän man har smakat dess pizzor. I Kumla, till exempel? Där är en kebabpizza tung som tre vanliga pizzor och ingen människa kan äta upp en hel. I Kivik görs pizzorna med lövtunna bottnar och riktigt god tomatsås, och man äter upp en hel pizza i ett nafs. 
  • jag har varit ute och sprungit, och bara det är ju underlag till ett helt blogginlägg. Men jag lugnar mig. Fatta bara det här: jogga förbi hamnen i Kivik, förbi Kungagraven, förbi skeppssättningen i närheten (och dessa bägge fick mig att fundera längre än vanligt på historien och de som bott här före oss), förbi oändliga äppelträdsplanteringar, förbi herrgårdsliknande hus på strandtomter med fantastisk havsutsikt, förbi äppelmusteriet, siktat Stenshuvud, och sedan sprungit tillbaka genom Kivik igen och allvarligt funderat på att flytta hit.
  • kollat huspriser i Kivik och snabbt lagt ner köpa-hus-planerna. Många miljoner...
  • läst ännu mer
  • ätit oförsvarbara mängder ostbågar
  • frusit lite på natten när temperaturen störtdök utomhus. Fast bara om näsan och den arm eller fot som råkat hamna utanför de dubbla täcken både jag och Lisa hade på oss. (visst, vi har värme i bilen, men då går en fläkt igång som väsnas jobbigt så den fick inte vara på under natten tyckte vi)
  • tittat på andra campinggäster på Kiviks familjecamping där vi bodde (för att ha tillgång till dusch och el). Det är halva nöjet med att bo på camping, faktiskt. Lite som Ullared live. Fast vi är förstås två av deltagarna, vi också.
  • titta på filmen Frozen. Lisa hade sett den fem gånger redan, och jag tänkte att något som hon älskar något så makalöst måste faktiskt betittas. Och jag gillade den.
  • läst ännu mer.
  • trist avslutat med att fullständigt massakrera husbilens markis i Björnstorps allé. Vi fick möte. Vägen där är löjligt smal, och, ja, med träd på bägge sidor (det antyds ju lite i namnet, va?). Jag höll till höger. För mycket till höger, för en trädstam lutade inåt vägen för mycket och mitt huvud räknade inte med hela husbilsstorleken, så trädet rev tag i markisfästet på sidan och alltihop lossnade och trillade ner på vägen. Inte kul. Särskilt inte när jag var tvungen att få in utstickande markis-jävla-stänger som satt kvar i husbilsväggen och som gjorde att jag inte kunde köra vidare (för de hade i så fall fastnat i varenda jämra träd i hela allén) och sålunda stoppade all trafik en god stund. 
Men på det stora hela - en fin och skön helg. Vi gör om det. (fast då undviker vi att köra i någon allé överhuvudtaget, tack så mycket).

På plats. Observera den granna och fiffiga markisen.
Kvällspromenad. Nästan-utslagna äppelträd.

Min bokhög...
Såna här sprang jag förbi
Och det här sprang jag förbi (Ängakåsens gravfält)
Och på gator som den här behöver sådana som jag inte ens fundera över att ha råd att köpa hus
Och det här var väl i princip vad jag sa när jag hade sönder husbilen på vägen hem


4 kommentarer:

  1. Vilken härlig helg, synd med smolket i glädjebägaren på slutet bara. Hoppas att de köande bilisterna hjälpte dig med markisresterna och inte bara satt och tittade på... (M)

    SvaraRadera
  2. Jodå, det gjorde de. De var liksom så illa tvungna eftersom de inte kom förbi innan jag kunde köra iväg med husbilen.

    SvaraRadera
  3. Så bra, men usch vilken jobbig situation,jag hade blivit superstressad! (M)

    SvaraRadera
  4. Men det var jag ju också! Och Lisa med. Mitt i allt var jag ändå lättad för att det inte var själva husbilens tak jag hade kört sönder - för det var väldigt nära.

    SvaraRadera