söndag 30 november 2014

30. Kom ihåg

Tiden bara rasar iväg, och barnen blir stora så fort, så fort. Ibland känns det som att jag skulle vilja hålla kvar varje ögonblick i mina händer, och alltid minnas dem. Men det går ju inte, och jag känner att rätt vad det är har barnen flyttat hemifrån och alla de där barnaåren har runnit som sand genom mina fingrar.

Åh, om jag hade fått hålla lille sexmånaders-Erik med tofsen på huvudet mot min axel bara en gång till! Och åh, om jag hade fått se Lisa, två år, vandra ut i hallen för att ekipera sig i vantar, mössa och sockor på alla möjliga sätt som går, bara en gång till.

Det jag har är fotografier. Och så mina minnen som jag känner på mig kommer att försvinna från mig, ett efter ett. Och så har jag ju förstås fortfarande barnen, tonåringarna, som ännu fyller mina dagar och mitt liv med fantastiskheter.

Men om det här blogginlägget ska handla om "kom ihåg" så får det bli några foton från när barnen var mindre. Såna där stunder som jag för allt i världen inte vill glömma bort.

(klicka på bilderna så blir de större)

Stenberget vid Höör, en aprilkväll
Lisa på läger med dagis, Romeleåsen i maj
Nattlinnena!
En snögrotta i VÅR trädgård, i Vismarlöv
När Erik var sådär 3-4 år var han hysteriskt rädd för Darth Vader och imperietsoldaterna. Alltså, jag menar galet bli-hysterisk-rädd. Så han har kommit en mycket lång väg på det här fotot. Och är sjukt stolt.
Julikväll i Västmanland
Lisebergs camping - en dag som ska tillbringas på nöjesfältet kan väl inte börja bättre än så här
Det är påskmaskerad på dagis. Han är utklädd till kyckling.
Nyfödd lillasyster, som presenterades som "din Lisa, Erik". Han är så stolt och spänd och upphetsad här.

Sommardag på Gotland
Någon slags ledig dag, med två barn som inleder förmiddagen med att titta på TV.
Han är finklädd, och nyklippt, och har hårgelé och är bara så snygg.
Det här är ett foto från en dag som jag minns som perfekt. Vi var glada, vi åkte till Folkets Park i Malmö och åkte karuseller. Lisa hade nya hårspännen i håret och en ny klänning.
Från den där tiden i livet när Lisa titt som tätt gick ut i hallen och tog på sig mössa, sockar, en stövel och halskrage... 
En annan påskmaskerad på dagis. De är världens sötaste kaniner.

Detta är det sista inlägget från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

lördag 29 november 2014

29. Det var onekligen väldigt roligt när…

...jag och Lisa igår hittade de här adventskalendrarna på CityGross:


De är gigantiska, och tjocka, och alltså fyllda med m&m-godisar och Mars och Bounty och Snickers (som är "vännerna" då tydligen). De kostar 79 kr styck, och som ni ser har två av dem hittat till Vismarlöv.

Vad är det som är så himla roligt med det, då?

Jo. Jag sade till Lisa att "ni kan få varsin sån, om ni i stället går med på att skippa presentadventskalendrarna i år". Hon ringde hem till Erik, de konfererade en stund. Och sedan: de gick med på förslaget!!! Jamen.....hurra!! Inga 48 små presenter att köpa och slå in! Unexpected happiness! 
Hela den vanligtvis rätt så trista veckohandlingen, och resten av fredagskvällen så kände jag mig ungefär så här:



Yej!!



Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

fredag 28 november 2014

28. Hepp! Det här tycker jag alla bör läsa.

Jag tycker att alla vuxna borde ta sig en runda in bland barn- och ungdomshyllorna i biblioteket eller bokhandeln någon gång, och där hitta böcker åt sig själva. Det skrivs så väldigt många bra barn- och ungdomsböcker som lika gärna skulle kunna vara allåldersböcker, och då tänker jag inte bara på ungdomsböckerna där målgruppen är "unga vuxna" utan också en hel del böcker som egentligen är skrivna för yngre.

Ni missar så mycket, hörni! Filosofiska vardagsfunderingar, skräck, roligheter, dystopier och kvillrande kärlek.

Och tänk vad bra det är att sticka in en ganska snabbläst barn- eller ungdomsbok mellan två tyngre och tidskrävande vuxenböcker. Omväxling! Eller om det är så att du är inne i en lässvacka och inte har ork eller lust att ta dig an någon bok. Läs då en barnbok! Kolla upp böckerna bakom de aktuella filmerna som går på bio. Läs om någon bok du minns att du läste när du var sisådär femton. Upptäck att den fortfarande är bra, fast på ett annat sätt. Läs om Astrid Lindgren!

Du KAN helt enkelt inte gå runt här i världen och inte ha läst till exempel de här böckerna:

Förr eller senare exploderar jag (The Fault in Our Stars) (John Green)
Hungerspelen (Suzanne Collins)
Tonje och det hemliga brevet (Maria Parr)
Våffelhjärtat (Maria Parr)
Eleanor & Park (Rainbow Rowell)
Boktjuven (Markus Zusak)
Kurt och fisken (Erlend Loe)
Sju minuter över midnatt (Patrick Ness)
Balladen om en bruten näsa (Arne Svingen)
Den utvalde (Lois Lowry)
Muminböckerna (Tove Jansson), ex Kometen kommer, Pappan och havet
Älgbarnet (Meg Rosoff)
Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian (Sherman Alexie)
En ö i havet (Annika Thor)

(jag har länkat dem till mina inlägg om dem på Carolina läser... om jag har skrivit om dem där)



Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

torsdag 27 november 2014

27. Ibland skulle jag vilja…

...göra mig av med alla prylar och bara bo i husbilen med precis det vi behöver. Alltså, verkligen. Jag kan ibland känna att det tynger mig att ha ett hus, som borde målas och vårdas och bytas elpanna för svindyra pengar och anslutas till kommunalt VA och rensas ogräs och oroas för. Att ha en vind fylld med grejs vi inte behöver. Att behöva städa allt det där. Att ha en garderob full med kläder jag inte tycker om eller passar i längre. Att äga mer än vi någonsin kommer att behöva men samtidigt ha lån på banken som vi aldrig någonsin kommer att helt amortera av.

Det är så skönt när vi är iväg på husbilssemester och känner att vi bara behöver det lilla, eller om vi kanske saknar något för stunden så får vi helt enkelt klara oss ändå. Det går alltid bra. Det är aldrig några måsten som hänger över en då utom matlagande och diskande - och det är till och med skönt att diska undan i husbilen eftersom vi bara har en uppsättning tallrikar och glas och diskandet känns så nödvändigt men aldrig stort och jobbigt.

Och i den där husbilen (som i så fall skulle vara några modeller större och bekvämare) skulle vi förstås ha datorer (som ändå är det vi sitter med om kvällarna) och läsplattor (behöver inte längre ha en stor dammig bokhylla)(och behöver vi fler böcker går det utmärkt att låna böcker på bibliotek). Vi skulle ständigt haft tillgång till naturen och alltså inte behövt någon trädgård att sola i eller grilla i (eller uppröras över ogräs i).

När jag blir på det där vad-ska-vi-med-alla-prylar-till-egentligen-humöret så glömmer jag behändigt allt det jag trots allt älskar med att ha hus. Badkar. Bredare säng. Tvättmaskin. Möss.

Fast, nej. Erik skulle aldrig förlåta mig ifall jag drev igenom husbilsvagabondidén. Han avskyr och hatar husbilsliv från botten av sin själ. Ser vi nuförtiden någon husbil ute på vägarna så brukar han säga "stackars människor, vad de måtte lida" om dem som sitter i förarhytten och ser glada ut.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

onsdag 26 november 2014

26. Kolla! Här jobbar jag.

Och då blir det en stilstudie av mitt skrivbord på jobbet. Alldeles just nu håller jag på att planera nästa veckas bokprat för klasserna 2B, 4A och 1A. Det är de sista tre bokpraten för terminen.

Ungefär så brukar mitt skrivbord se ut - en laptop, ett kollegieblock, att-göra-listor och så minst en boktrave. Bredvid skrivbordet står den för en bibliotekarie så oumbärliga bokvagnen. Där står alla de andra böckerna jag har lånat in för kommande bokprat - men den brukar vara så full att böckerna får ligga i diverse travar på skrivbordet också.




Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag

tisdag 25 november 2014

25. 5 grejer jag alltid har i kylskåpet

Det finns en hel del som alltid finns i vårt kylskåp. Men några saker är oumbärliga:

Oliver. Måste finnas.
Ett antal kalla såser finns alltid i vårt kylskåp. Det är en strykande åtgång på dem, och särskilt Erik känner att en måltid utan Rydbergs bearnaisesås är inte riktigt en måltid. Fetthalt ungefär 75%...
Ganska onödigt att kommentera, va? Öl måste finnas. Folköl till maten, Staropramen för att det är Staropramen, och så sådana där konstiga mörka till Håkan.
Mjölk. Massor av mjölk. Och tre olika sorter. Mellanmjölken är Lisas, den laktosfria är min och den vanliga standardmjölken är Eriks och till matlagning. Vi köper totalt ungefär 13-14 liter mjölk per vecka, alla tre sorterna sammanräknade.
Och så finns det såna där saker som alltid ligger i kylskåpet men som liksom är lite bortglömda. Grönsaker som har imploderat. Burkar med grönludet innehåll. Och så sådana här mystiska saker - påsar med innehåll man inte riktigt känner igen, så de får ligga där ett tag. (i den här låg den en bit färsk ingefära såg jag nu. Eller, den är färsk ett litet tag till. Sedan får den en mystisk färg och vill krypa iväg.)



Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

måndag 24 november 2014

24. Månadens klädesplagg är givetvis…

...något varmt. Elementen krånglar där hemma hur vi än luftar dem och vrider på reglagen och har oss. Vissa platser där hemma är varma. Andra är det inte. Särskilt inte Lisas rum.

Så...raggsockor. Fleece. Tofflor. Filtar.

Sen är det ju snart den tiden då det tar en evighet att klä på sig rätt grejer för att springa. Underställ, ullmax på längden och tvären, mellanlager, överlager, fan och hans moster. Fast  min älskade ullfrottétröja från Ullmax som man aldrig fryser i när man springer får ändå bli månadens plagg i januari - det är lite tidigt än.

Fleecetröjan, då. Den får bli månadens plagg för november.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.



söndag 23 november 2014

23. Hepp! Dagens måltidstips!

Nuförtiden, när jag håller på att lära mig laga mat som inte bara innehåller stekt kött och pommes utan lite mer grönsaker och roliga grejer så har jag upptäckt massor av saker jag gillar. Kål, till exempel!
Kål har för mig alltid varit något omöjligt, något kokt som luktat illa när det tillagats och som legat som några sorgliga rester jag petat bort runt "dolmen" när jag bjudits på kåldolmar. Men nu! Kål är ju vansinnigt gott när det lagas på rätt sätt. Eller, det ska ju inte lagas så mycket - godast är när det är lite krispigt fortfarande. Det mättar, det knaprar i munnen och det tar smak av såser och kryddor. Helt fantastiskt.

Som i det här receptet, när kål strimlas och skickas in i ugnen insvept i aluminiumfolie tillsammans med lite andra grejer. Sedan blandas det med nudlar, en riktigt god sojasås och så något till det - stekta grönsaker kanske, eller kycklingstrimlor, eller som i originalreceptet: grillade kotletter. Riktigt Vansinnigt Gott är det.




Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

lördag 22 november 2014

22. Kolla! Här bor jag.

I en liten by på den skånska landsbygden bor jag. En bit utanför Malmö, en bit utanför Lund, en bit utanför Staffanstorp, Svedala och Klågerup. En bit bort från allting, men inte så långt bort att det är jobbigt att ta sig någonstans, egentligen.

Men vad heter den där byn, då? Det kan man tydligen diskutera. "Missablö" sade något av barnen för länge sedan när det var så litet att det också tyckte att vi hette "Langi-Buck" i efternamn. "Vismarslöv" tycker de flesta människor som inte bor här - det där extra s-et gör det tydligen lättare att uttala ortsnamnet lättare.

Kommer man västerifrån och anländer till byn så förkunnar vägskylten stolt att nu har ni minsann kommit till Vismarlöv:


Men om man kommer söderifrån, så förkunnar en annan lika riktig vägskylt minst lika stolt att ni nu befinner er i Vissmarlöv:


Förvirrande? Nåja, jag vet när jag har kommit hem, i alla fall. Det är då lugnet sänker sig i hela kroppen.

fredag 21 november 2014

Listigt värre

Jag har löst ett problem. Jag har haft problemet några år, och det har stört mig ganska mycket. Men nu! En lösning har uppenbarats.

Fakta 1: Jag kan inte längre dricka kaffe efter 16.00 eller så, för då kan jag inte somna på kvällen. 
Fakta 2: Varenda jämra fredagskväll när jag vill sitta och läsa länge, och njuta av att hela helgen ligger framför mig, så somnar jag som en gris i min läsfåtölj. 

Vad jag har kommit på som löser mitt gris-problem: att dricka kaffe efter maten på fredagskvällen. Och, tadaaa! Jag är vaken hela kvällen!

Det har tagit mig flera år och etthundramånga universitetspoängs listighet att komma på detta. Nobelpris i kemi kan vara aktuellt. 

21. 5 saker jag blir irriterad på i vardagen

Grus i hallen. Åh, allt detta eländiga grus i hallen som jag trampar i med bara fötter.

Tappade hårstrån som letat sig in under kläderna och ligger och kittlas.

När någon tagit sista toapappret och inte bytt till ny rulle. 

Att gå upp en kvart tidigare för att duscha. Avskyr att duscha på morgonen och gör det helst på dagar och kvällar efter att jag har tränat. Dusch utan föregående träning och svettning känns liksom så...onödigt. 

Saker som bränner sig fast i ugnen så att det nästa gång man sätter på den börjar ryka och lukta bränt och jävlas.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

torsdag 20 november 2014

20. Om jag skulle skaffa mig en ny ovana så skulle det bli…

Jag vill inte skaffa mig fler ovanor, och det är liksom lite svårt att tänka fram något jag skulle kunna lägga mig till med som ovana. Det är ju lite så att ovanor märker man först när de redan finns där. När det är något dumt man gör som sitter som berget och är svårt att sluta med.

Till exempel det eviga kollandet jag håller på med av mail, facebook, bloggar och andra sociala media. Jag vill verkligen inte lägga mig till med ytterligare någon sån ovana - Twitter t ex som jag bara kan se hur mycket tid det skulle ta om jag skulle slänga ut sisådär 4-5 käcka tweets varje dag som somliga gör.

Eller ostbågarna och godiset - att äta onödiga saker på kvällarna är en ovana jag har mycket svårt att bli av med. Jag planerar verkligen inte att utöka den till att äta lite kakor och chips också, liksom.

Jag vill inte ens fundera på vad jag skulle kunna skaffa för nya ovanor - de kanske hoppar på mig ifall jag tänker ut dem?


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

onsdag 19 november 2014

19. Kolla! Det här åt jag idag.




Det här åt jag (och vi) till middag idag:

Ugnsstekt kycklingpyttipanna med örtsås, strimlade morötter med sambal oelek- och vitlöksdressing.

Om jag hade kommit på det här själv om vi inte hade City Gross matkasse?

Nej.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

tisdag 18 november 2014

18. Ibland retar det mig att…

Jo. Men det finns ju en del jag kan reta mig på.

Att folk som kör bil inte använder blinkersen innan de svänger i stället för samtidigt som de svänger (hallå! blinkersen är till för att visa vart du ska - inte en mekanisk pryl som gör det möjligt att svänga på ratten...)

Att jag inte hade en smart plan inför livet, så som att fortsätta plugga ekonomi när jag avslutat ekonomisk linje på gymnasiet, så att jag fick ett bra jobb, gjorde någon slags karriär och nu vore mycket rikare och mäktigare än jag är nu. Jag hade ju betygen och smartheten? (men inte viljan...)

Att jag inte går och lägger mig i tid på kvällarna.

Att jag inte längre kan ha linser om dagarna så att jag måste gå runt med tjocka och tråkiga glasögon.

Att det är mörkt så jämrans tidigt på kvällarna att jag sällan hinner springa.

Att vi inte har ett större och flådigare hus med tillhörande stor och insynsskyddad trädgård, gärna med pool (och poolskötare)(och trädgårdshjälp)(och städhjälp)(för övrigt läs punkt två)

Att jag inte kommer att leva i ettusenåttahundratrettiofyra år så att jag hinner läsa alla böcker jag skulle vilja läsa innan jag dör.

Men.

Det är inte så lönt att gå runt och reta sig på en massa saker. Det finns så mycket jag inte kan ändra på - andra människors trafikvett, jordklotets lutning, att jag är nattmänniska. Min förväntade livslängd. Och det faktum att jag inte kan leva om mitt liv - bara se till att leva det jag har. Då är det dumt att slösa bort tid på att gå och reta sig, eller hur?


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

måndag 17 november 2014

17. Hepp! Dagens tv-tips!

Återigen gnäll från min sida - jag har ju inte valt rubriken själv, och TV är ju som alla vet inte min grej. Inget fördömande från min sida, utan bara det att jag brukar bli rastlös efter fem minuter eller så av alla dessa bilder och allt detta prat, ge upp och gå därifrån.

Ibland går det bättre ifall jag kollar via datorn, på tider jag själv bestämmer. Men oftast inte - just nu har jag gett upp precis allting, tror jag vad gäller TV. Jag har till och med slutat kolla på Downton Abbey - jag såg de två första (eller bara det första?) avsnittet på nuvarande säsong och kände att "nä, men det här har jag ju sett förut. Samma personer, ungefär samma intriger. Hur bra än Maggie Smith är så kan hon inte bära upp hela serien".

Och Outlander har paus tills april eller vad det är.

Jag och Lisa kollar också på Doctor Who men projektet verkar ha avstannat efter femte avsnittet på första säsongen...

Något annat kollar jag inte på.

Så mitt tv-tips blir helt sonika: stäng av TVn och läs en bok!


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

söndag 16 november 2014

16. Kolla! Så här ser min autograf ut.

"Autograf" vet jag inte... jag väntar ännu på att den fasen i livet ska inledas då jag får skriva autografer.

Däremot namnteckning - det kommer jag ju inte undan. Att skriva sin namnteckning är ju något från gamla tider som märkligt nog har stannat kvar - bara för att jag skriver en krumelur som ska vara mitt namn, på papper och för hand så ska det på något sätt vara juridiskt bindande? Konstigt, egentligen. Jag tror egentligen mycket mer på sifferkoder och lösenord - de är det i alla fall tvunget att få till exakt likadant varje gång. Men namnteckningen? Den förändras ju beroende på penna, situation och min egen ålder.

Jag har en namnteckning som ser ut ungefär så här:


Det är den när jag faktiskt tagit mig tid att skriva ut hela namnet, och nog det som allra mest är min egen "äkta" namnteckning. Så ser den ut i mitt pass, på mitt körkort och på baksidan av VISA-kortet.

Men så ser den inte ut när jag ska skriva under saker. T ex när jag handlat något med kort, eller när jag ska skriva under viktiga papper på banken och sånt. Då blir den mer katastrofliknande:


Jag KAN inte skriva den riktiga då. Det är precis som att fingrarna krampar till och jag bara kluddar något. Hur jag än tänker att "nu, nu ska det bli den rediga namnteckningen, den som går att läsa". Början går bra, C och A... men sen blir det bara en krampryckning och en bläckhög liksom. Fast lägg märke till att jag ändå slänger till pricken över i:et (som inte går att se att det finns med).

Sen har jag den riktigt oengagerade namnteckningen, den som jag sluddrar till när det kommer paketbud till biblioteket, och budet vill att jag signerar att jag tagit emot paketet. Då har han en slags elektronisk platta där jag ska skriva, och den namnteckningen är inte någon namnteckning alls utan mer ett slags bomärke. Man kan se att det börjar med C. Kanske. Eller möjligen ett litet a:


Helt ärligt: vad är det för mening med namnunderskrifter, va? Om det nu skulle komma någon slags undersökning av just "Vem tog emot paketet från AdLibris som levererades 14 oktober 2014?" - hur skulle någon någonsin kunna se att det skrevs under av Carolina Landin, bibliotekarie? "Hmmm....jo, det skulle kunna vara någon som börjar med C..."


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

lördag 15 november 2014

15. 5 saker jag blir glad av i vardagen

- När jag kan sjunka ner i min läsfåtölj och veta att jag kan sitta kvar där många timmar och läsa, slappna av och ha det bra.

- Att kunna ta ett långt varmt bad efter att kanske ha varit ute och sprungit i lera och kyla.

- När något av mina barn frågar om jag vill ha en kopp te, gör den till mig och kommer med den till mig på en bricka, och så med en kaka till.

- Att få ha sovmorgon. Klockan ringer 06:00 varje vardagsmorgon, så när lördagen och söndagen kommer och vi inte ska på någon jämra orienteringstävling eller något annat måste, utan jag får sova tills jag vaknar av mig själv...det är en riktigt bra sak.

- Varje gång jag får en kram av något av mina barn. Vi är rätt kramiga av oss, så jag får det många gånger varje dag, faktiskt. Det är lite grann sånt som gör livet värt att leva.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

fredag 14 november 2014

14. Om jag skulle skaffa mig en ny hobby så skulle det bli…

Det här är lite svårt - jag vill nog inte skaffa mig någon ny hobby för jag är fullt nöjd med det jag redan håller på med på fritiden. Men OM jag hade lediga dagar också så hade jag, som jag redan skrivit om en gång, gärna lärt mig att spela cello. Och fiol.

Sen tycker jag mer och mer om att fotografera saker. Natur, detaljer, roliga saker jag hittar i världen omkring mig. Men fotografering som hobby låter genast som att jag måste skaffa mig saker. Kamera och sånt. Och jag gillar inte att göra saker som kräver särskilt utrustning, helt enkelt. Eller innebär att jag måste förbereda mig för att utföra dem. Typ: nu ska jag ut och fotografera. Ta fram fotograferingskläderna, kameran, ryggsäcken och vad det nu är som krävs för denna aktivitet. "Planera", "packa", "förbereda" - alla tre är ord jag inte gillar. Jag gillar ju numera att fotografera saker eftersom jag alltid, alltid har telefonen med mig i fickan, och snabbt kan slita fram den och fota saker jag råkar hitta.

Materialgrejs överhuvudtaget är inte min grej - det är därför jag gillar löpning som ju bara kräver ett par skor. Skidåkning? Ryyyys... Cykling....nej. Sitta och undersöka olika prylar på nätet, jämföra, fundera och sedan köpa in för att förbättra min prestation eller upplevelse av något? Nej tack.

Fast man skulle förstås behöva köpa en cello för att lära sig spela på den. Hmmm.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

torsdag 13 november 2014

Fler fina platser

När jag letade efter Falsterbobilderna till förra inlägget så hittade jag också några fina höstbilder från 2012. De får också vara med. Det översta är från stranden vid Stenshuvud, de andra från Söderåsen.






13. Kolla! Här är en av mina favoritplatser.

Det var ett tag sedan jag var där nu, men detta är en av mina favoritplatser:

Vi följer efter Lisa.

Och när man går här, så sänker sig friden.

Falsterbo!




Men oj! vad jag drabbades av längt nu... Det är inte helt bra att lägga upp bilder på sol, sommar och strand när det är mörkaste november utanför fönstret.


Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

onsdag 12 november 2014

12. Hepp! Dagens filmtips!

Vådan av att följa en lista med bloggrubriker som någon annan har gjort är att det kommer en eller annan rubrik som är helt omöjlig att skriva om.

Den här om filmtips är en sådan rubrik. Detta är fel person, det är fel blogg, det är fel allting. Jag är inte särskilt filmintresserad och ser i det närmaste aldrig på film. När barnen var små tyckte jag om att kolla på Disneyfilmer med dem, men hur ofta händer det nuförtiden att jag själv plockar fram en film för att titta på? Nej. Och bio går jag på kanske en eller två gånger om året. Senast sedda film var Divergent tillsammans med Lisa, och nästa filmhändelse blir tredje och avslutande Hobbit-filmen.

Så filmtips? OK - det finns ju ett fåtal filmer jag älskar och har sett många gånger. Sagan om ringen-trilogin älskar jag (fast ingen är väl förvånad för det?) Och så Star Wars-filmerna. Främst episod 4, 5 och 6 (minus de där jämrans nallarna).

Hepp! Dagens filmtips!
Star Wars Episode V: The Empire Strikes Back

Vinner jag någon slags pris i originalitet nu?




Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

tisdag 11 november 2014

11. Månadens färg är givetvis…

Egentligen borde väl månadens färg för november vara grått, och det såg mer än lovligt grått ut i morse när det så småningom började ljusna. Tjock dimma låg överallt och det grå kändes helt ogenomträngligt.

Men som jag konstaterade redan i det första inlägget för den här månadsutmaningen så är det inte grått någonstans när man tittar lite närmare. Det är gult, och rött, och brunt, och rosa (rosorna och kaprifolen blommar). Dessutom är grått inte så kul.

Så månadens färg för november får bli...gul. Närmare bestämt ostbågsgult. För det är många ostbågar nu. Alldeles för många, om man tänker på att jag inte kommer ut för att träna så ofta som min kropp hade behövt pga mörker, bilkörande och annat månadsrelaterat. Jag sväller.


Ostbågegult

Detta är ett inlägg från listan med bloggrubriker för november: en bloggrubrik för varje dag.

måndag 10 november 2014

10. Kolla! Här har jag ritat en hund.

Ha ha ha ha ha ha haaa.....!!

Nä. Här har jag inte ritat någon hund.

Så här är det: jag KAN rita. Men då tar jag lång tid på mig, med ett stort block och mjuk blyertspenna. Jag kan rita av foton och det blir OK. Min mamma är riktigt duktig på att rita, så jag har väl fått något uns av hennes begåvning, men bara just det: ett uns.

Jag kan INTE snabbt teckna saker, och definitivt inte en hund. Det hade troligen sett ut som en prinskorv med propeller.

Men så här tänker jag nu: om jag skulle ta och sätta mig med det där ritblocket och den där mjuka blyertspennan i vinter och rita av en hund, så skulle det förstås vara vår lurviga vita grannhund Murre. Han är en mycket fin hund, han. I så fall skulle jag rita av något av fotona nedan, och nu vill jag veta: vilket av fotona tycker ni att jag ska rita av? Rösta i kommentarerna eller på facebook!

1

2

3

4

5

6

7