tisdag 6 maj 2014

Vi ritar på väggarna där hemma

Häromdagen var jag och barnen och skaffade oss nya pass, och då skulle barnen mäta hur långa de var. De växer så det knakar. Flera cm i veckan, känns det nästan som ibland. Erik är nu drygt en decimeter längre än jag (179 cm), och Lisa (161 cm) bara futtiga 7 cm kortare än jag.

Vi har ända sedan barnen varit små markerat deras längd i hallens dörröppning. Det är rena inredningsmässiga katastrofen, det där, med små blyertsstreck och anteckningar överallt så det ser helt smutsigt ut. Men inredning är verkligen inte vår grej. Livet och minnen och barnen däremot - det är vår grej. Att varje dag man går ut ur eller in i vårt hus kunna se hur barnen vuxit genom åren, det är att skapa ett hem. (och sen kan alla inredningstidningars sterila vardagsrum med perfekta tulpaner fara och flyga)

Så här ser det alltså ut:





Först började vi bara med några små märken vi tänkte ta bort. Men sen lät vi dem sitta kvar, och så småningom skrev vi initialer och datum på markeringarna också.

Det är precis som i Mio min Mio. Där är huvudpersonen Bosse (ja, Mio alltså, fast när han fortfarande bor hos tant Edla och farbror Sixten) så avundsjuk på sin bästis Benka. Benka får ta hem kompisar, skratta och väsnas, och han har en pappa som ritar märken på köksdörren för att se hur mycket Benka växer. När Bosse sedan blir Mio, och bor hos sin fader konungen i Landet i Fjärran - ja, då ritar hans fader konungen också märken på köksdörren för att se hur mycket Mio växer.

Det ska sättas märken. Vi kommer aldrig att ta bort dem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men hjälp! Det innebär att Lisa bara är en centimeter kortare än jag!
/Korta mostern som snart får se upp

Carolina sa...

"Se upp", ja, precis så :) Jag får redan se upp när jag ser på Erik.