En ganska väl underbyggd teori om fåglar

Jag jobbar hemifrån idag. 

Sak som man kan göra när man jobbar hemifrån:

Stå en ganska god stund och glo på en talgoxe som sitter i en gren precis utanför fönstret. Se på hur den på fåglars vis vrider huvudet så där knixigt snabbt åt alla håll, och fundera på om alla fåglar egentligen är några slags robotutomjordingar som kan röra sig så där. (och flyga)(alltså, de kan FLYGA, är inte det rätt onaturligt egentligen?)(och hitta till platser flera hundra mil bort utan kompass, karta eller Google Maps)(och på given signal samlas i stora flockar, som på en annan given signal bara lyfter sig och flyger iväg åt samma håll, återigen utan kompass, karta, mobiltelefon eller jättemånga planeringsmöten i Teams)

(OK. Jag tror vi kan slå fast att fåglar är robot-utomjordingar)

(Var var jag nu?)

Nå. Stå och noga glo på den där talgoxen för att kunna se när den öppnar näbben för att komma med sitt typiska talgoxe-ljud som är så starkt för att komma från en sån liten kropp. Eller, liten och liten, den är ju helt rund. Eller om den sitter och burrar upp fjädrarna. Vad vet jag. Jag lyckades aldrig se när den öppnade näbben. Men jag hann fundera en hel del över fåglar. Snart sjunger koltrasten om kvällarna! 

Sen återgick jag till mitt arbete, satte mig i min arbetsfåtölj och drog min julklappsfilt över mig innan jag öppnade laptopen i mitt knä.

Har jag nämnt min julklappsfilt? Det måste jag ha gjort. Jag bor mer eller mindre i den. Jag fick den av oäkte maken, och det är inte så mycket en filt som ett luddigt tält. En ullfodrad fleecefilt, med ärmar jag sticker in mina frusna stackars armar i, och så en ficka på magen där man kan förvara till exempel mobilen. Man fryser inte när man sitter under sin julklappsfilt. Enda nackdelen är att man aldrig vill gå ur den, sparar toabesöken i det längsta och avskyr när man installerad, ingosad och klar inser att man glömt mobilen borta på köksbordet.

Att "kondition är en färskvara" gäller ÄVEN Carolinor

 Förra onsdagen gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge: jag gick på ett gympapass hos Friskis & Svettis. En orienteringskompis hade bjudit med mig att testa ett lite annorlunda pass som kallades "multifys". Skulle säkert gå bra, tänkte jag, jag har ju gått på såååå många friskispass i mitt liv, och jag är väl hyfsat vältränad eftersom jag springer....eh, flera gånger i månaden och åtminstone tänker att jag ska ta mig till gymmet rätt ofta även om det inte blir av mer än kanske...hm. Visst var jag där någon gång i höstas? Men, vad fasen, ett friskispass ska inte vara några problem.

Tänkte jag. 

Vilken käftsmäll detta pass visade sig vara...! Det var inte bara tungt - det var rena förnedringen. Jag kunde aldrig riktigt hämta andan. Benen skakade, armarna vägrade göra armhävningar och magen ska vi bara inte prata om. Den var liksom bara i vägen och innehöll ingenting av den kraft som behövs för ens de enklaste sit-ups. Efter 20 min var jag tveksam om jag ens skulle orka genomföra hela passet. Men jag kämpade på. Och när jag kom hem, och hela dagen efter, var jag helt stel och stum i musklerna främst i ben och rumpa. Och först nästa kväll började träningsvärken komma - och den var inte att leka med. Trappan här hemma förvandlades till ett oöverstigligt Mount Everest, och jag grinade illa bara jag skulle resa mig från köksstolen.

Alltså. Så här kan jag inte ha det. Helt uppenbart är jag inte en tränad person. Inte längre. Och så här jobbigt vill jag aldrig mer ha det på ett friskis-pass. Så vad göra?

Köpa ett träningskort på Friskis och Svettis i Malmö, såklart! Att gå på Fitness 24/7 och på egen hand utan program lite planlöst dra och slita i olika maskiner passar inte mig - jag behöver någon som peppar, instruerar och får igång mig, tydligen. Och att springa i skogen i all ära, det gör jag för mitt eget välbefinnande men jag löper ju inte - jag smålunkar. 

Jag har, sedan i onsdags, testat ett pass med core flex (bra sätt att bli av med det sista av grym-träningsvärken), haft en timme med instruktör i gymmet på F&S Johanneslust (han: jodå, du KAN lyfta tyngre, jag: gnnnnn... uh.. men hallå, karl, är du klok eller?!) samt, bäst av allt, igår varit på ett vanligt Jympapass (det som förr, på "min tid" kallades "medelgympa"). Och självförtroendet kom tillbaka en hel del: det här orkade jag ju. De här stegen och övningarna kände jag till och visste hur de skulle göras, och jag fixade det. Om än åter med träningsvärk idag, men inte som förra veckan. Och vad som verkligen kom tillbaka var något jag nästan glömt: glädjen i ett riktigt bra F&S pass när musiken är bra, rörelserna passar, man orkar och mår bra och allt bara känns toppen! Jag var glad hela kvällen. 

Well, kropp: här blir inget mer förfall. Mål: smidighet, styrka i mage och rygg och rörelseglädje. Och till hjärnan: nä, det duger inte med att "jag tränade sjukt mycket på F&S förr, då innan barnen kom...". Hur har kroppen någon glädje av det nu, decennier senare??

Närmast uppsatta mål: att gå på det där jämra multifys-passet i Genarpshallen igen om ett par veckor, och känna att det är KUL, och att jag ORKAR.