Kolla, jag riktigt chockar mig själv med att komma ihåg att skriva inlägg nr 2 i denna svit!
Chockad av mig själv blev jag också i morse när jag med goda intentioner packade gymväskan. Det var knappt jag mindes hur man gjorde. Och ännu mer förvånande: att jag efter jobbet faktiskt kom iväg till det där gymmet. Halleluja! Det var som sagt så länge sen att jag var lite nervös för att inte komma ihåg rätt sekvens i det här med att läsa kort-läsa kort-läsa fingeravtryck-ta det lugnt-det löser sig nog-läsa kort igen-läsa fingeravtryck-hurra! för att komma in på gymmet. Men det gick bra. Dörren blev dock rätt så upprörd över mitt beteende så den tyckte den skulle fastna i min ryggsäck, varpå den blev ännu mer upprörd, stängde sig igen, och så fick jag börja om från början med kort och fingeravtryck. Well. Värdig entré, verkligen.
Ja, och sen gymmade jag. Jag är så himla fantasilös där, orkar inte tänka ut något särskilt program eller övningar med fria vikter, utan jag bara står och drar och sliter och lyfter och trycker i olika maskiner, och så slutar jag med att springa lite på bandet. Men musklerna berättade för mig att de minsann tyckte det här var väldigt bra, fast de ska göra ont i morgon bara för att hämnas för att de varit utan de här övningarna så länge.
Jahaja. Nu är det fredagkväll, och det är fint. Pizzan är beställd, Håkan har köpt den rätta ölen (stora flaskor med tjeckisk öl, tror den heter något i stil med Baron Trench), och det ska tittas på "På spåret". Ja, jag vet, nu chockar jag dem som känner mig, men det händer stundom att jag tittar på TV. På spåret började jag titta på lite förra säsongen och nu har det blivit fredagsrutin. Vad är de inne på, säsong 324? Nå, jag är en late bloomer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar