måndag 3 mars 2014

Visk, visk, visk...

Jag är lite förkyld och som alltid när jag är det går hela virusinvasionen direkt ner till halsen utan att passera gå och jag börjar hosta. Det är en fruktansvärd rethosta, som brukar vara några veckor eller så, men som den här första veckan brukar resultera i att jag på kvällarna inte har någon röst kvar och får viska.

Har ni märkt det här: Om man har tappat rösten eller har hosta eller så och börjar viska till andra människor? Då viskar de tillbaka! Fast de inte behöver och inte alls har ont i halsen.

Det hänger säkert ihop med att om någon viskar till en så är det oftast i en situation där det krävs. Typ små barn som har somnat, eller det pågår ett högtidstal, eller man har hemligheter. Och så sitter kanske det där så djupt i ryggmärgen att om någon viskar till en i en icke-visk-situation - ja då viskar man helt enkelt tillbaka, utan att tänka efter.

Testa! Fast jag hoppas att du slipper hostan och hesheten...

7 kommentarer:

  1. Jag har börjat med snor. Redan efter ett dygn känner jag av bihålorna och börjar bli sårig under näsan. Och nu känns halsen väldigt skum... Hoppas slippa hostan och få behålla rösten. Ska ha tre bokprat på en kollegas skola på onsdag - jobbigt att inte ha röst då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att ha bokprat när man hostar är inte kul. Jag har tre bokprat den här veckan + fem undervisningstimmar med bibliotekskunskap. Försöker fixa det med hjälp att vattenflaska i näven och vicks blå under tungan liksom.
      #bibliotekarielivetsbaksidor

      Radera
  2. Också testat på det där med att inte ha någon röst samtidigt som jag haft pass i disken. Det har aldrig varit så lugnt och tyst på biblioteket som då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske så högstadiebusarna ska tas - man viskar till dem.

      Radera
  3. Precis så, en mycket märklig effekt! Jag var utan röst en dryg vecka och jag hade en fyra med 30 elever att undervisa. Det var som om det smittade av sig att jag inte kunde prata, vi kommunicerade via tavla, lappar och viskningar. Även sinsemellan viskade och tecknade eleverna, pratade någon högt hyssade man på denna. (M)

    SvaraRadera
  4. Men man kanske verkligen skulle utnyttja det här mer? Det blir en väldigt lugn och fin miljö.

    SvaraRadera
  5. Fast det är klart, bokprata tyst låter sig väl inte göras... (M)

    SvaraRadera