söndag 9 mars 2014

Intervallträning à la tonåring

Igår gjorde jag något som jag inte gör så ofta - jag var ute och sprang orientering tillsammans med min son.

De är inte så lätta att locka med på tävlingarna numera, barnen. Det ska helst vara sol. Inte för blåsigt, inte för kallt, inte för varmt, inte för tidigt, inte för långt att åka. Helst ska det helt enkelt vara O-ringen om det ska orienteras.

Vi låter dem vara och tänker att om vi tvingar dem att följa med så är det säkraste sättet att få dem att sluta vilja orientera överhuvudtaget. Låter dem ligga och tryna i sina sängar när vi går upp tidigt och åker iväg. Det är ju så skönt, det där med att ha tonåringar: de kan klara sig ensamma hemma numera. I många timmar, dessutom (till och med över natten, faktiskt).

Men nu är det så att jag bara går runt och hostar, och har inte kunnat träna alls på ett par veckor. Jag ville ut och orientera, men kanske bara en liten kort - och lugn - runda. Så jag fick den galna idén att fråga Erik om han kunde tänka sig att följa med till TetraPak-orienteringen med mig. "Det finns inga barnbanor, bara en lång svår och en kort svår bana. Ska vi springa den korta ihop?"

Och han sa att "ja, det kan vi väl".

Sen fick jag sätta mig på en stol en stund och lugna ner mig.

Och han följde alltså med. Vi sprang. Solen lyste. Erik fick bestämma hur vi skulle springa och så följde jag efter honom. Ibland sprang han fort som en gnu genom skogen, där det var som allra oländigast ("man kan inte småjogga i skogen, mamma, man måste springa fort så att man kan hoppa"). Då kom jag långt efter. Ibland hade han knappt styrfart och joggade långsammare än de som är 85 år och ännu orienterar. Det var på vägarna, där det ju inte är lika kul att springa (även om jag tycker att det är där man kan springa fort eftersom det är platt). Men han var glad och nöjd hela tiden och jag var helt lycklig över alltihop. Vår! Orientering! Skog! Son! Kontroller! Vatten i skorna!

Han kan tänka sig att följa med fler gånger, säger han. Tänka sig!

(Om du vill se hur vi sprang har jag som vanligt lagt upp kartans bildfil med gps-rutten här)

4 kommentarer:

  1. Vad kul det låter, hoppas att det blir fler gånger! Det är så kul att göra saker tillsammans. Gick det bra för er förreaten, förutom att ni hade trevligt?
    Idag var vi ute på vår första golfrunda på hemmabanan, Mats och jag. Varmt och skönt även om solen inte riktigt lyste lika klart som igår, och bra golf spelade vi båda två. Jag sänkte mig faktiskt ett snäpp.
    Hoppas att våren har kommit för att stanna nu! (M)

    SvaraRadera
  2. Härligt det låter med golf i solens glans!

    Det var en träningstävling, det där, och placeringen är lite svårbedömd då de andra som sprang kort bana hade en medelålder på kanske 70 eller så. Men Erik kom 3a och jag 4a av kanske 10 som sprang den banan.

    SvaraRadera
  3. Det låter underbart. Våren har kommit till Stockholm också. JAg hade vårorientering ;) -nåja - på Östermalm, medan dottern dansade balett.. Härligt. En bra pratstund på vägen hem också... Bra helg

    SvaraRadera