måndag 2 september 2013

Många erfarenheter rikare

Igår arrangerade vår orienteringsklubb den stora tävlingen Fyrklubbs - jag skrev ett inlägg förra veckan om huruvida man skulle lägga ner väldigt mycket förarbete på den eller inte. Hur gick det då, med tanke på allt mitt planerande och oroande?

Svaret är väl "nja". Inte så där värst bra, faktiskt. Man skulle kunna säga så här: ett tag kände jag bara för att strunta i alltihop och springa till skogs, tjutande som en mistlur. Men det gjorde jag inte. Jag fortsatte bara envist svara "kommer så fort jag kan" och "vi jobbar på det" till allt och alla. Tills klockan var halv tre på eftermiddagen och alla hade åkt hem, den försvunne pojken hade hittats i skogen nära Skånes djurpark, ösregnet hade upphört, prisutdelningen var klar och åtminstone de flesta deltagarna i tävlingen hade fått någon slags resultat. Man skulle även kunna uttrycka det som att jag nu har många erfarenheter att dela med mig av till den orienteringsklubb som arrangerar Fyrklubbs nästa år.

Till exempel erfarenheten att ett trådlöst nätverk som funkar bra på en mindre tävling inte fungerar lika bra på en tävling som är tre gånger större, där strömtillförseln dessutom upphör då och då för en sekund så att alla datorförbindelser i nätverket bryts och allt måste startas om ideligen. Och att man helst inte ska planera för att detta trådlösa nätverk ska funka, med ett visst antal datorer som räcker till alla de funktioner man tänkt sig, och sedan helt plötsligt stå med ett (hyfsat fungerande) sladdnätverk som bara rymmer åtta datorer. Varav en måste gå till den person som akut måste programmera om ett tävlingsprogram som helt plötsligt brakat ihop. Det kan också vara en fiffig idé att kunna sätta in reservdatorer när strömmen av folk som gått i mål och vill ha sina resultat plötsligt pga tekniskt strul växer lavinartat och det blir en köbildning till målavläsningen som mest liknar kön till GeKås en lördagsförmiddag dagen efter löning.

Jomen. Det mesta löste sig efter ett tag. Jag sprang inte till skogs. Men det här med att basa för datornätverk och orienteringsdatorsystem är nog inte riktigt min grej. Jag är mer typen som avslappnat sitter med en bok och försvinner in i andra världar. Jag ska nu med ljus och lykta efterlysa någon stresståligare och mer datorkunnig person som gör allt det där i stället för mig. Så kan jag själv sitta i ett hörn och basa över att det fylls på papper i skrivarna eller någon liknande viktig men avgränsad arbetsuppgift.

Hela familjen var förstås med på Fyrklubbs. De andra tre skötte sina uppgifter med bravur. Lisa langade mackor, bullar och godis i markan så det stod härliga till. Håkan satte ut kontroller, snitslar, pekade med hela handen åt andra som också skulle göra det och var väl egentligen överallt, både på tävlingsplatsen och ute i skogen, på en gång. Erik satt i barnpassningens tält och lekte av hjärtans lust med alla 3-4 åringar som tyckte att pokemonfigurerna och dinosaurierna skulle erövra fortet byggt av Duplo. En fjortonåring som leker - barnen fick omedelbart en ny hjälte.

Efter avslut av dagen med en familjepizza Klågerups special plus två Carlsberg Hof hade jag faktiskt slutat hyperventilera och lugnat ned mig. Nu kan hösten komma!

En av klubbmedlemmarna är väldigt duktig på att fotografera. Han gick runt hela dagen och fotade orienterare i stora mängder - med sammanbitna miner, med glada miner, med spänst i steget och med mindre spänst i steget. Och så väldigt många foton på oss som arrangerade också -  under tävlingen  och dagarna innan. Vill du titta på hans foton så klickar du här.

5 kommentarer:

  1. Vet du, jag tycker allt funkade finfint. Jag var inte ens ett skvatt irriterad över att det var kö till utstämplingen eftersom man fick lämna kön och kunde gå och duscha istället. Sedan skickade man enkelt maken med pinnen till utstämplingen.

    Terrängen var kanonrolig, markan perfekt och vädret likaså.

    Nu ska jag kolla in bilderna.
    /AnnaB

    SvaraRadera
  2. PS Barnen berömde både miniknatet och inskolningen väldigt mycket.

    /AB

    SvaraRadera
  3. Tack Anna! Nu känns det mycket bättre!

    SvaraRadera
  4. Jag är övertygad om att du gjorde ett riktigt kanonjobb o att de allra flesta har haft full förståelse för tekniskt strul. Du är en klippa som fixat detta.
    Kram, din vän i skogen. GP

    SvaraRadera
  5. Jo. De allra flesta har ju INTE klagat och hade säkert förståelse. Det var bara det att jag inte fixade stressen under tiden som strulandet pågick och köerna växte och växte.
    Men tack, G, det värmer!

    SvaraRadera