Undrar om man kan laserbehandla hjärnan också så det suddiga försvinner?

Körde in till stan idag för att hinna uträtta lite ärenden innan jag började jobba kl 15. Jag hade en tid hos Memira 10.00 för att reda ut det där om jag behövde vara glasögonorm mer eller inte (fast det får jag skriva om i ett annat inlägg). Och så var jag tvungen att handla presenter till Erik som fyller år på fredag. Alla de andra dagarna och kvällarna i veckan är vi upptagna med annat, så det var now or never.

Var lite nervös för den där ögonundersökningen när jag pulade runt där hemma innan jag körde. Var noga med att få med mig båda paren glasögon plus även ett par linser. Till och med glasögonrecept stoppade jag ner. Man vet aldrig.

Kör hemifrån i lagom tid (för en gångs skull). Glider ner med bilen i Carolis p-garage. Tar parkeringsbiljett, kör in, hittar p-plats. Är mycket nöjd med mig själv, min planering och min förmiddag i stan i allmänhet. Tills jag ska stoppa ner parkeringsbiljetten i plånboken.

Plånboken är inte med i väskan. Där ligger: glasögon, glasögonrecept, linser, kalender, fan och hans moster. Men ingen plånbok.

Det är inte bra. Det är till och med riktigt dåligt. Utan plånbok kan jag möjligen gå till Memira och bli undersökt och hoppas på att de inte vill ha min legitimation (det ville de. men det gick bra ändå). Men
1. jag kan inte betala för undersökningen om det skulle visa sig att den ska kosta något
2. jag kan absolut inte köpa några presenter till Erik. Det finns ännu ingen fiffig app på Iphonen som heter något i stil med "Har-glömt-plånboken-hemma-betala-med-direktanslutning-via-telefonbanken-iallafall"
3. jag kan inte köra hem efter Memiraundersökningen för att hämta plånboken och köra tillbaka för att köpa presenter för
      3a. det hinner jag inte
      3b. (värst av allt) jag kan ju inte köra ut bilen ur det förb... p-garaget eftersom jag inte har någon plånbok så jag kan betala p-biljetten.

Ojdå.

Även om jag ringer svärföräldrarna som bor i Malmö och ber dem komma och ge mig pengar så att jag kan ta mig ut ur p-garaget så är det ändå katastrof. Presenter måste köpas NU.

Funderar en stund på att sätta mig i Caroligallerian och sjunga lite och se fattig och hungrig ut så att folk skänker mig pengar för att jag ska sluta sjunga och låta dem vara ifred. Fast en av de där grejerna vi ska ge till Erik får jag nog sjunga ganska länge för att få ihop pengar till. Ger upp allmose-idén och börjar gå mot Memira.

Vad göra, vad göra? Det finns ju bara en sak att göra. Ringa min egen hjälte.

(förvirrad människa) - Hej! Ehrm. Kan du göra mig en jätte jättetjänst?
(strängt upptagen maskinprovare på Tetra Pak i Lund) - ?
(förvirrad människa med lätt hysterisk röst) - Jag är på väg till Memira i Malmö. Skulle du kunna lämna allt du håller på med, ta husbilen (vår eländiga Subaru har något nytt jämrans motorfel jag inte ens har orkat blogga om än, så Håkan kör husbilen just nu. Himla smidigt.), köra den till Vismarlöv, hämta min plånbok som jag har glömt, köra in till Malmö och vara vid Hansakompaniet vid 11 när jag kommer ut från undersökningen?
(maskinprovare med ganska trött röst) - Vid 11, då när jag egentligen ska gå och äta mat?
(förvirrad med liten röst) - Ja.

Han kom.

Presenter köptes och bil kördes ut ur p-garage och hem.

Fattar ni nu varför vi har varit ihop i 22 år? Han gör sånt här. Han kommer när jag behöver honom. Alltid.