Ett hallelujah-moment

Det finns så mycket som är vackert så det nästan gör ont i bröstet i maj:

En blommande syrenbuske
Svalor som piper runt i himlen
En grön äng med massor av solgula maskrosor
Att lyssna på näktergalen på natten när jag ska sova
Alla dessa lysande gula blommande rapsfält
En nyutslagen björk med hängande grenar som vajar i vinden
Körsbärsblommornas korta vecka



Vismarlövsvägen i sina finaste kläder (fast jag fotade en regnig dag)

Både blommande syren och blommande körsbärsträd

Livet är helt enkelt lättare att leva just nu. (om än något stressigare än vanligt, kanske) Men alldeles extra kolossofialt skönt att leva var det för en vecka sen, på fredagskvällen den sjuttonde maj. Solen strålade. Malmö var smockfullt av glada människor som var upphetsade över ESC-finalen nästa dag. Det sjöngs. Det spelades trummor. Det sändes radio. Det åts langos. (det hör alltid till att äta langos...) Och mitt i allt detta skulle jag och 8 bibliotekarie-kollegor åka med Flottens premiärtur i kanalen.

Det var så skönt att sitta där i solen. Maten var alldeles förträffligt god (varmrökt lax, sparrisar, goda små kycklingspett, potatissallad med sockerärtor, ost, jordgubbar...). Stämningen på båten (eller ja, flytbryggan med motor...) var mycket hög. Malmö sett från kanalerna är som en helt annan stad. En stad som verkar bestå av gröna, lummiga parker och vackra byggnader i parkerna. Man är liksom lite som i en grön grotta. Och alla människor som gick i parkerna verkade tycka att det var det bästa som hänt dem denna dagen att Flotten gled förbi på kanalen. De vinkade och ropade och såg glada ut.

Och så satt flotten-bossen och underhöll oss med sång och gitarrspel. Det var fint. Några människor som stod på en bro började sjunga med. Allting kändes liksom som väldigt annorlunda från en blåsig dag i januari.
Allra finast blev det när han sjöng Cohens Hallelujah. Maten var färdigäten, Flottenturen började gå mot sitt slut, och det var så härligt att leva så att det kvillrade längs ryggen Och så Cohen...alla på båten sjöng med i refrängen.

Hela maj skulle man stoppa in i ett minnesfack någonstans, och så plocka fram det den där kalla läskiga januaridagen när det sjungs och hälsas så lagom bland folk på gatorna i stan.